It began in Hässleholm.

Familjen

Stora Scenen, Rookiefestivalen

Betyg: 7/10

Det började i Hässleholm. Andreas Tilliander kommer ut på scen och drar igång publiken med Familjens karaktäristiska electrobeats. Publiken är ljummen till en början, och It Began In Hässleholm är en lagom uppvärmning inför den stundande skåningens entré. Johan T Karlsson kommer ut till storjubel, och När Planeterna Stannat får igång publiken ordentligt. Efter Vems Lilla Hjärta Flyger kommer Ninsun Poli, som gästar på nya plattan, in på scen.  Just när det skulle börja bli bra så sprider sig besvikelsen över hennes entré som en löpeld genom hela publiken och Mitt Bästa andas nittiotal och E-Type. Publiken tröttnar efter halva låten, och trots att Poli dansar runt på scen och verkligen gör sitt bästa så är stämningen borta och alla står uttråkat och väntar på nästa låt.

Som är desto bättre. Huvudet I Sanden får hela publiken att explodera och eufori och dans är ett faktum. När Familjen är själv på scen (förutom Tilliander såklart) är publikkontakten stor och alla dansar. Familjen skämtar, drar anekdoter om när han bodde i Hultsfred och dess närområde och alla trivs och har kul. Ljudet är rätt så lågt, och även micken kan behöva höjas lite. Johan är inte direkt känd för att sjunga lika bra live som i studion, så rösten brister på sina ställen. Men egentligen gör det ingenting. Johan har helt klart utvecklats i sitt scenspråk. Han slänger omkring med micken, hoppar ut i publiken och dansar runt på scen, och stundtals är det riktigt bra. Hitparaden med Kom Säger Dom, Första Sista och det Lilla Livet får publiken att jubla.

Men sedan kommer hon tillbaka. Ninsun Poli gör än en gång entré, och denna gång är det riktigt sorgligt hur publiken reagerar. När jag tittar bakom mig har hälften av folket försvunnit, och jag tycker nästan lite synd om Poli och Familjen. Vinter I April får inget större publikstöd, men när Poli försvunnit för sista gången berättar Familjen att han har två låtar kvar att spela och folket återvänder. Introt till Det Snurrar I Min Skalle får det största publikjublet under konserten och lyckan är total. Första versen behöver Johan knappt sjunga själv, och när han går ut och ställer sig vid staketet får han tjugotals händer utslängda mot sig, och han ser ut att stortrivas. Som sista låt river han av Det Var Jag och trots det låga ljudet och Ninsun Polis två stämningssänkare så gör Familjen en riktigt bra spelning.

Text: Jon Egerlid