Jaakko Eino Kalevi
Way Out West, 9/8 – 2014

I takt med att Jaakko Eino Kalevi fått mer och mer uppmärksamhet har den finländska artisten frångått sina experimentella tendenser för att göra mer renodlad popmusik. När han intar Dungen-scenen på Way Out Wests sista dag är det just hans senare popmaterial som får stå som grund för konserten. Med sig på scenen har sina grundstenar – alltså syntar – och en trummis för att skapa bättre livekänsla.

Och det är tajt. Det är tydligt att Jaakko är en extremt duktig musiker – varenda litet ljud han lägger till passar perfekt till den syntljudmatta han bygger upp. Spelningen låter således riktigt, riktigt bra. Men hans scennärvaro är blek i jämförelse, där det enda mellansnacket av rang är när han utbrister på knackig skolsvenska att ”det är min födelsedag idag!”.

För att bli konstant jämförd med Ariel Pink (som han för övrigt har delat säng med enligt The Guardian) och John Maus skiljer sig båda dessa artisters scennärvaro avsevärt från Jaakkos. Ariel Pink approachar sina livespelningar med en tillgjord karaktär som är arrogant mot sin egen publik och John Maus ser scenen som en slags arena för att visa känslouttryck – men Jaakko saknar alla dessa intentioner och levererar en stilren och vardaglig konsert.

Inget fel med det. Men det är ingen upplevelse. I bästa fall drack folk lite öl och upptäckte en ny artist. I värsta fall blev folk uttråkade.

Men grattis på födelsedagen, Jaakko! Jag har varit på sämre födelsedagsfester.