Live
Jack White infriade inte förväntningarna
Warning: Undefined array key 1 in /customers/b/3/5/festivalrykten.se/httpd.www/wp-content/themes/svk-festivalrykten/single.php on line 65
Publicerad: 8 juli 2012 av Filip Beijer
Jack White
Roskilde
Betyg: 4/10
Jack White gick på festivalens största scen Orange och stundtals kändes det mer som after ski än festival.
Jag hade otroligt höga förväntningar på Jack White som var ett absolut måste för mig på årets Roskildefestival. I The White Stripes och The Raconteurs har han alltid levererat som live-artist och hans nya soloalbum har hållt mitt stora intresse uppe. Men den här gången blir jag besviken. Men jag vet inte om jag kan klandra Jack White personligen eller om allt ær publikens fel som hela tiden, från alla håll och kanter, efter varje låt skriker efter Seven Nation Army.
Konserten börjar och kommer snabbt igång med lite låtar från det nya albumet. Sixteen Saltines blir en av kvällens få riktigt fina höjdpunkter för det kommer aldrig riktigt igång. Folk står och väntar på White Stripes gamla låtar och några bakom mig har till och med missuppfattat att Jack White spelar solo och tror att det är White Stripes dem ser. Det leder i sin tur till att fler och fler lämnar den från början knökfulla scenen när de inte känner igen låtarna.
Jack White har satt sig i en ganska svår position och jag undrar om han ibland inte ångrar att han skrev Seven Nation Army. Missförstå mig rätt, det är en otroligt stark låt i en klass helt før sig själv men den har också stämplat honom för evigt, i alla fall så länge han kör solo och publiken förväntar sig att han spelar den. 2006 såg jag The Raconteurs på den betydligt mindre scenen Odeon. Då med ett band, ett annat projekt och således inga förväntningar på gamla White Stripes-hits. Jag tror dessutom att just stora festivalspelningar passar honom sämre. På vanliga spelningar, tightare klubbar, är jag säker på att det blir bättre med en då mer entusiastisk publik.
Föga oväntat blir konsertens sista låt just Seven Nation Army och allt exploderar i vad som går att jämföra med valfri EM-match. Men bandet är bra, showen likaså och musiken är det egentligen inget fel på. Men han lyckas aldrig riktigt fånga den stora massan, som är otroligt svårfångad där den står och väntar på Seven Nation Army.
Foto: Magnus Olsson