Den tjugoårige singer-songwritern Jackson Scott från Asheville i North Carolina har under våren lyckats bli en av de mest omtalade nya indieartisterna på amerikanska och brittiska bloggar. Hans debutskiva Melbourne består av heminspelningar från en gammal kassettbandspelare och släpptes ursprungligen i början på februari gratis av Scott, med en Mediafire-länk, innan egentligen någon hunnit få upp ögonen för Scotts skeva popmusik.
Det tog dock inte lång tid innan uppmärksamhet kom och efter bara några veckor försvann Mediafire-länken utan förklaring. Ytterligare några veckor senare kom det väntade beskedet att Scott skrivit på för det respekterade indiebolaget Fat Possum (The Black Keys, Christopher Owens, Yuck, Youth Lagoon etc.) och att Melbourne skulle släppas som Scotts officiella debutskiva.
Det är inte svårt att förstå att Scott plockades upp så snabbt när man lyssnar på Melbourne; trots att det handlar om sovrumsinspelningar från en debuterande tjugoåring är låtskrivandet på en helt annan nivå. Scott har ofta jämförts med kanadensaren Mac DeMarco och Deerhunters Bradford Cox, inte utan skäl – deras skeva versioner av indiemusiken har många likheter, men Scott har minst lika mycket gemensamt med Elliott Smith. Liksom Smith har Scott förmågan att göra otroligt mycket med väldigt lite bara genom styrkan i låtskrivandet och ett unikt framförande, liksom en förmåga att utnyttja brister i inspelningskvalitén till sin fördel.
Melbourne är i grunden relativt simpel indiepop av lo-fi-varianten och det är svårt att säga just vad det är som gör den så speciell. I brist på en bättre förklaring handlar det helt enkelt om ren kvalitet – exempelvis hör That Awful Sound, Sandy och Evie alla till årets bästa spår. I sin ursprungliga form är Melbourne en unik skiva och med all sannolikhet är det här bara början på en otroligt lovande karriär för Jackson Scott.