Primal Screams genombrottsalbum Screamadelica från 1991 brukar ofta citeras som ett av de viktigaste, och bästa, skivorna som blandat rock med dansmusik. Det skotska rockbandets mix av Rolling Stones-inspirerad rock och house gjorde skivan till en klassiker och när man lyssnar på Jagwar Ma och deras debutskiva är det svårt att inte föreställa sig att Screamadelica står längst fram i skivsamlingen.
Jagwar Ma släppte sin debutsingel Come Save Me redan 2011 men det är först under det senaste året som karriären verkligen tagit fart för den australiska duon. Singeln The Throw, där dansinfluenser och 1990-talets britpop möts med lysande resultat, släpptes i januari och i slutet på april gick man ut med att den efterlängtade debutskivan Howlin skulle släppas den 10 juni.
Howlin är under sina 48 minuter mer eller mindre precis vad man väntat sig efter att ha hört The Throw och Come Save Me, som båda är inkluderade på skivan. Det handlar om dansinfluerade rock med röstmelodier som ofta påminner om britpoppen, alltihop väldigt snyggt paketerat. Majoriteten av skivans spår skulle kunna släppas som singlar och exempelvis Let Her Go borde ersätta varje trött Beady Eye-låt i de gamla Oasis-fantasternas iPods.
Trots att Howlin knappast kan räknas som originell finns det ändå en vitalitet och ett liv i musiken som gör att Jagwar Ma blir något mer än bara ett revival-band. Albumets mittpunkt Four, som tillsammans med The Throw är skivans längsta spår, är det spår där duons dansinfluenser ges mest utrymme – och resultatet blir ett av de intressantaste på skivan.
Det är när Jagwar Ma verkligen vågar blanda rock och dans fullt ut som resultatet blir som bäst och på Howlin är ligger fokus tyvärr lite för långt åt rockhållet. Trots det så är slutresultatet väldigt bra; produktionen är utmärkt och framförallt är varje spår av hög kvalitet. Man kan bara hoppas att vi alla glömmer Beady Eye och istället väljer Jagwar Ma i sommar, ett band som faktiskt förtjänar uppmärksamhet.