Jagwar Ma
Iceland Airwaves, 30/10-2013

Under stora delar av 00-talet har den sommardoftande electropopen kommit att prägla ljudet av Australien. Band som Cut Copy, Miami Horror och Van She är bara några som förlängt sommaren de senaste åren med sina tropiska injektioner. Vad som nu sker är ett musikaliskt skifte där de främsta musikskatterna följer Tame Impalas utstakade fotspår. I svallvågorna av dessa psykdeliska vibbar finns en uppsjö av band som fungerar utmärkt i solnedgången. Det LSD-trippande tugget i gitarrerna har blivit lite av ett signalement och många av oss har fått erfara hur Tame Impala river igång sina gitarrburna skelett med en jävla dos pondus.

Det är i den här fållan som Jagwar Ma befinner sig. Debutalbumet Howlin (inte en referens till The Hives frontman) som släpptes tidigare i år är lika euforisk som en ung Bobby Gillespie. I gränslandet mellan det experimentella lånar man friskt från 90-talets hjältar. Det finns stunder då trion kompromisslöst lyckas förena Flaming Lips med Blur. Precis som sistnämnda blir det i livesammanhang väldigt bombastiskt.

Egentligen är den här spelningen en enda stor tidsresa tillbaka till 90-talet, det osar verkligen britpop om det ramverk som de bygger upp i fusionen mellan rock och dansmusik. Det är beats som exploderar, gitarrer som hugger tag i själen och drömska utsvävningar. Det är inte konstigt att bröderna Gallagher hyllar dem, Madchester är tillbaka.

Foto: Magnus Olsson