Jake Bugg vill inte stanna upp

”Jag har själv aldrig tyckt att min musik har några referenser till Bob Dylan. Jag tror mest att folk bara ser en snubbe med en akustisk gitarr och inte riktigt bryr sig om det är folk, country eller något annat. De bara hänvisar till Bob Dylan.”

Som 18-åring slog Jake Bugg igenom med ett självbetitlat debutalbum och sedan dess har han lovordats till höger och vänster. Hemma i England beskrivs han av många som rockens och autenticitetens återuppståndare och vann till och med Noel Gallaghers sällsynta godkännande, om så bara för ett tag. Två album och hundratals liveshower senare är Bugg i färd med att släppa sitt tredje album On My One. När det kom till dagen att han inspirerats av grime och rap och även samarbetat med Beastie Boys Mike D inför skivan blev det stor uppståndelse. Att Englands gullepojke skulle börja mixtra med den förädlade musikgenren rock kändes otänkbart. Det har varit samtalsämnet på musikmedias läppar länge nu och även vi fick oss ett samtal med den aktuelle engelsmannen över telefon. Där fick vi dels höra om intentionerna med genreöverskridningen, men också hans åsikter kring Drake och Rihanna.

Hur känns det inför albumsläppet som bara är om två månader?

Jag är lite nervös. Man vet aldrig riktigt vad som kommer hända eller hur det kommer att tas emot. Nervositet blandat med spänning.

Känner du dig påverkad av medias och fans förväntningar på albumet? Speciellt eftersom du har pratat om ett nytt sound denna gång?

Jag tror att oavsett vad man gör kan man inte riktigt vinna. Om jag skulle försöka återskapa soundet från tidigare skivor skulle folk bara säga att allt låter likadant, men när jag gör något nytt säger de bara ”det här låter inte som hans gamla grejer”. Jag tror att det är lugnt så länge du ser till att låtarna är tillräckligt bra.

Efter att ha lyssnat på låtarna märker man tydligt av dina grime- och rapinfluenser. Vad var ambitionen med dessa?

Det var mest som ett experiment faktiskt. Jag satte mig inte ner och tänkte “nu ska jag göra en rap- eller hiphoplåt” för jag vet att jag inte kan rappa. Jag vet inte vad jag gör utan försöker mest skapa något nytt. På några av låtarna använde jag ett hiphop-beat för att sedan bygga på resten ovanpå detta. Så influensen är oftast hiphop till en början, men sedan märks det inte nödvändigtvis av i slutet.

Känner du dig nöjd med det färdiga resultatet?

Jag tror det. Det är svårt att säga eftersom jag inte lyssnar på skivan själv. Men jag ska lyssna på den innan den kommer ut.

Tröttnar du på dina låtar efter att du har skrivit klart dem?

Processen med att skriva och spela in dem är inte så jobbig. Det märks mest av när man har spelat dem ett tag. Eller när albumet har släppts.

I början av din karriär blev du ofta ihopparad med artister som Bob Dylan och andra klassiska singer-songwriters. Tror du att detta har bidragit till att du vill göra något nytt nu?

Nej, inte alls. Jag är säker på att om jag hade fortsatt på samma spår hade folk bara sagt “aha, detta låter precis som allt annat”. Jag har själv aldrig tyckt att min musik har några referenser till Bob Dylan. Jag tror mest att folk bara ser en snubbe med en akustisk gitarr och inte riktigt bryr sig om det är folk, country eller något annat. De bara hänvisar till Bob Dylan. Jag ville göra något annorlunda framförallt för att jag kände att det var viktigt för mig som person och som artist. Det känns bra att prova något nytt, annars blir det bara samma gamla vanliga och det är tråkigt både för lyssnarna och för mig.

De två singlarna du har släppt teasar det nya Bugg-soundet. De är både annorlunda från tidigare material och från varandra. Vilken tycker du representerar albumet bäst?

Förmodligen ingen av dem. De låter inte riktigt som någon annan låt på plattan. Jag gillar att göra varje låt aktiv i sig själv och annorlunda från resten av skivan. Men samtidigt, ibland säger folk såhär och sedan lyssnar man på albumet själv och hör ingen skillnad mellan låtarna.

Hade du några specifika artister eller album som influerade dig mest?

Jag jobbade med Mike D från Beastie Boys inför den här plattan och det var rätt coolt. Vi gjorde typ lättare hiphop ihop och det var en unik upplevelse att jobba tillsammans med honom. Jag har alltid velat prova något sådant och det var ett coolt sätt att få göra det på.

Det blev aldrig några fysiska låtar av projektet, men tycker du att man fortfarande kan höra delar av samarbetet på skivan?

Jag tror det. Speciellt sångerna Gimme the Love och Ain’t No Rhyme. Jag skrev dem när jag var tillbaka i Nottingham efter tiden jag spenderade med Mike i Malibu. Om de faktiskt är påverkade av det vet jag ju inte, men jag skulle vilja tänka att de är det.

Hade du några fler förebilder som hjälpte till på vägen?

Jag hade en som faktiskt spelade med mig. På några av låtarna är trummorna lagda av Bill Withers trummis, James Gadson. Han är min favorittrummis och att ha honom spelandes på min skiva var rätt fantastiskt. Det blev några coola ögonblick när både han och Mike D var i samma rum.

Det känns som att du har mycket på gång nu. Först ett albumsläpp, sen en turné och sedan har du dessutom blivit signad till en modellagentur. Är det så här ditt liv har sett ut sedan du blev en professionell musiker?

Ja, jag antar det. Jag var faktiskt redan hos en agentur sedan innan, men min agent lämnade dem och tog mig med sig. Men ja, det var varit den här världen ett tag nu.

Det låter ganska hektiskt, känner du aldrig att du missar det “vanliga” unga vuxna livet? Hela ritualen med att inte veta vad man vill göra med sin framtid.

Menar du grejen med att jobba flera timmar för en obefintlig lön, haha? Nej, men jag känner mig verkligen lyckligt lottad som får hålla på med det här. Jag känner aldrig att jag missat särskilt mycket. Jag tror att jag skulle missa mer om jag inte fortsatte som musiker. Ingen skulle bjuda mig till sina coola fester…

Är musik det du vill fortsätta göra?

Det är verkligen vad jag vill. Vad jag däremot inte vill göra är att fortsätta med samma rutin. Att göra album, promota album, turnera album. Det låter inte så lockande för mig, men självklart kommer jag alltid att göra musik.

Är du taggad inför turnén nu i alla fall?

Ja, det ska bli kul att komma till Sverige igen och alla andra platser i världen. Förra året åkte jag faktiskt till Stockholm i två veckor och hängde där. Jag har alltid sett staden på turné, men aldrig hunnit spendera någon tid där. Det var trevligt!

På andra sidan av turnerandet har vi ju dina skivor. Hur känner du inför att Spotify och liknande streamingtjänster tar över allt mer?

Jag tror mest att det är så världen fungerar, saker förändras. Jag har faktiskt Spotify själv och gillar att det är så behändigt. Om någon nämner en låt för mig kan jag bara söka upp den och lyssna på den. Klart att det har förändrat hela musikindustrin och påverkat skivförsäljningen. En artist får inte längre ut lika mycket från det, men sådana är tiderna vi lever i. Man får acceptera det eller försöka kämpa emot det, men det lär inte vara lönt.

”Med mig som musiker tror jag inte att folk köper ’mig’, de köper min musik.”

Känner du någonsin att vi konsumerar musik så snabbt nu att ingen riktigt hinner lyssna på den?

Jag vet inte. Alltså, ta en artist som mig själv. Om jag gör en dålig skiva kommer inte mina fans att lyssna på den och speciellt inte köpa den på vinyl. Men om man kollar på popartisterna, typ den där nya Drake- och Rihannalåten. Den är inte ens särskilt bra, men folk köper den ändå bara för att det är Drake och Rihanna. Det är som att popfans säger ”jag har inte ens lyssnat på låten än, men jag har redan köpt den”. Varför skulle man vilja göra det? Med mig som musiker tror jag inte att folk köper ”mig”, de köper min musik. Det fungerar olika. Men vem vet, kanske att popstjärnorna faktiskt menar vad de säger?

Skrev du allt själv på den här skivan?

Ja, på den här skivan gjorde jag det.

Kändes det mer äkta på något sätt?

Jag tror inte det. På de första två albumen jobbade jag med skrivare för att få mer erfarenhet. Jag tror att om jag inte hade haft den erfarenheten hade den här skivan inte blivit som den blev nu.