Jakob Hellman visar på en enorm spelglädje
Warning: Undefined array key 1 in /customers/b/3/5/festivalrykten.se/httpd.www/wp-content/themes/svk-festivalrykten/single.php on line 65

Jakob Hellman

Putte i Parken

Betyg: 9/10

Jakob Hellmans debutalbum …och stora havet från 1989 är ett briljant popalbum på många sätt. Perfekt skulpterade popmelodier, säregen sång och betydelsefulla texter. Addera sedan faktum att det faktiskt låter bra på svenska och du får en omöjlig ekvation för nästan alla musiker. Jakob Hellman, däremot, verkar helt ovetande om denna ekvation – hans sätt att forma det trubbiga svenska språket gör att det låter lika naturligt i popsammanhang som engelska.

Sedan debuten har det inte blivit någon uppföljare och Hellman har mer eller mindre gått under jorden. Han har nu valt att åka ut på turné tillsammans med Nerverna där ett av stoppen är på teaterscenen vid Putte i parken. En enorm förväntan ligger i luften innan han kliver på scenen. Teaterscenens sittplatser är i princip helt fyllda inför spelningen, och Hellman själv verkar förvånad över antalet människor som kommit för att se honom. Vid detta ögonblick har han en otrygg scennärvaro och verkar näst intill nervös. När sedan Vintern dör drar igång som första låt försvinner alla orosmoln – Hellman är som en helt ny person när han börjar sjunga. När han sjunger besitter han en enorm utstrålning vilket gör att jag brister ut i leende när jag ser honom stå där.

Hellman kör ingen best of-spelning, istället är de nya låtarna i princip lika många som de äldre. Speciellt vid de nya låtarna skymtar en spelglädje och lekfullhet som Hellman tycks ha saknat de senaste 20 åren. Han ser genuint glad ut att få spela inför åskådarna tillsammans med sitt band.  Att han sedan gör småfel och tabbar gör ingenting – det stärker snarare hans charm. Efter att ha spelat tre nya låtar spelar han en nerskalad version av Vackert väder, vilket för mig är spelningens höjdpunkt. Dess personliga och intima text slår mig så hårt att jag får rysningar. Publiken, som är otroligt varierande i ålder, sitter stillsamt och tycks njuta av varje ögonblick – sällan har jag upplevt en spelning när alla i publiken verkar överens om att mannen på scenen är ett geni.

När han avslutar med Hon har ett sätt och Vara vänner tycks applåderna aldrig ta slut. Hellman tackade redan efter första låten publiken för dess stöd och hävdade att han aldrig skulle ha återvänt till musiken om det inte vore för dem. Med tanke på hur väl publiken tog emot de nya låtarna hoppas jag att han tar mod till sig och spelar in ett nytt album medan glädjen fortfarande finns där. I de två första textraderna till Tåg sjunger han ”Jag blev född för länge sen på ett tåg / på en evig resa såvitt jag såg” – än hoppas jag inte du ser ändstationen, Jakob Hellman.

Foto: Fredrik Stejmar