Jamie Woon: En av Europas bästa festivaler

Med skivan Mirrorwriting och singeln Night Air gav han kritikerna gåshud, precis som landsmannen James Blake. Det är hajp med stort H. 2011 är året då popen möter dubstep och pionjärerna är två Londongrabbar – Jamie Woon och James Blake. För någon vecka sedan gästade Jamie Woon vår huvudstad Stockholm och Debaser Medis, du som missade det kan vara lugn, i sommar hittar du honom på Way Out West. Vi mötte upp Jamie Woon på Scandic Malmen för att prata musik, nätter och festival.

När andra går och lägger sig eller vandrar hem längs Londons trafikerade gator, då börjar äventyret för Jamie Woon. När det är nattsvart, då fullkomligen flödar kreativiteten, och förför oss med låtar som Night Air.

– Det är en hyllning till natten. Jag är en nattuggla, och min kreativa sida vaknar till liv under dygnets mörka timmar. I min egen tystnad blir det mystik på hög nivå. Tänk dig tanken att du bara skulle leva på natten, typ så.

Men trots dessa nattliga äventyr, gjorde sig debutalbumet inte över en natt, det ligger många timmar bakom albumet Mirrorwriting, vilket många ser som ett revolutionerande och experimentellt mästerverk.

– Det är mitt första album, och det tog mig cirka fyra år att producera skivan. Jag skulle vilja kalla det modern r’n’b och en tvist av pop, men jag ser mig själv främst som en singer-songwriter. Jag är otroligt nöjd med resultatet, och jag skriver om saker som betyder mycket för mig och saker som förvirrar mig. Det är balansgång.

Det är svårt att sätta fingret på vilken genre Jamie Woon tillhör, musiken är såpass genreöverskridande att det nästan känns meningslöst att ens försöka placera honom i ett fack.

– Dagens musikskapande skiljer sig avsevärt mot hur det sett ut tidigare, och det blir allt svårare att placera in artister i tidigare bestämda fack. Dagens musiker spänner sig i regel över fler genrer än vad man tidigare gjort. Personligen ser jag även musik som en sorts medicin, och nyttjar det beroende på hur jag mår. Om det blir en löprunda funkar det utmärkt med drum’n’bass, medans något annat passar bättre en stillsam eftermiddag tillsammans med en tekopp.

I en annan del av London hittar man James Blake, parallerna är många och media fullkomligen älskar att ställa dem sida vid sida. Det finns ingen direkt vinnare, båda kommer placera sig högt upp på kritikernas listor över årets bästa album, var så säker.

– Haha, alltid denna jämförelse, men jag förstår, och det kunde ju ha varit betydligt värre. Jag älskar faktiskt James Blake och är ett stort fan av vad han gör. Vi är båda från London och släppt varsitt album som varit del av den hajp det snackats om rätt mycket, men vi har även liknande influenser som exempelvis Steavie Wonder.

De är varken ovänner eller vänner, kanske facebook-vänner? De har pratats vid ett par gånger, men utöver det lever de skilda liv, men i sommar sammanstrålar de på en och samma festival, Way Out West.

– Jag har hört att det är en av Europas bästa festivaler, och jag tänker bjuda på show som är något funkigare än skivan och samtidigt försöka skapa en atmosfärisk ljudbild.

Vi ser fram emot en klubbspelning med Jamie Woon, för det är på någon av Göteborgs klubbar som han kommer skapa popmagi. Jag räcker över honom årets line up, dock inte innehållande Prince då denna bokning inte var bekräftad.

– Många bra band också. Jag vill inte missa Matthew Dear, Janelle Monae och Robyn.