Jamie xx
Sónar Stockholm, 13/2 – 2015

Kvart över två på natten så kliver Jamie xx upp bakom en metallställning där en rad olika apparater står placerade, en del mixerbord, kanske tre turntables, och diverse andra maskiner som är svåra att identifiera i det starka motljuset från strålkastarna och dimman från den generösa rökmaskinen. Trots den sena timman så har han ett fullpackat dansgolv av människor framför den stora scenen på Sónar ikväll.

Jamie Smith må vara mest känd som en medlem i bandet The xx, men vid sidan av den sysslan har han bevisligen en stor publik också på egen hand, som DJ och flitig producent. Jamie XX ligger bakom en hel del hyllade remixer av bland annat Gil Scott-Heron, Florence + The Machine, Adele och Radiohead, och då och då släpper han egna spår: nu senast den skruvade singeln All Under One Roof Raving som osar av den smutsiga storstadskänsla hans alster ofta präglas av.

Styrkan i Jamies DJ-set ligger i dramaturgin han använder sig av. Öppningen med ett par gamla soul- och R&B-låtar i midtempo är väldigt konfunderande, men han vet vad han sysslar med; plötsligt avbryts lugnet av en förkrossande basgång som gör det väldigt svårt att stå still, och låtvalet börjar långsamt mutera till dansant electro.

Att arbeta med spänning och uppbyggnad är något som är viktigt i nästan alla former av musik: till exempel så kan dåligt omdöme vad gäller låtval eller låtordning på ett album kan vara skillnaden mellan ett mästerverk och ”helt ok”, och ingenting är mer frustrerande än ett musikstycke som bygger upp spänning utan att ge utlopp för denna.

Med få undantag så gäller samma sak här: för att känna att ett beat verkligen rycker med oss så måste vi ha något att kontrastera det mot, och av just denna anledning så är det är svårt att hålla ett konstant högt tempo utan att effekten avtar och publiken avtrubbas efter ett tag. Jamie xx inser lyckligtvis att hans musik inte är undantagen denna regel, och jobbar med både små och stora kontraster för att framgångsrikt hålla dansgolvet vid liv från början till slut.

Spelningen är ett hopkok av egna remixer och ett urval låtar av andra, men vi får också höra ett eller två av Jamies helt egenskapade spår, som passar fint in i den symbios av soul och electronica som bäst karaktäriseras av Gil Scott-Heron-remixerna. Kanske är detta inte ett DJ-set som kommer att förändra någons liv, men att den anspråkslöst klädde killen med poplugg sätter Sónar i rörelse går inte att förneka.