Utmärkande för Jens Lekmans musik har alltid varit hans fenomenala förmåga att berätta historier. Samtal blandas med introspektion när han tillgängliggör något som känns privat för sina lyssnare. Genom att utgå från det lilla och greppbara för att sedan spinna ut nätet fångas de känslor och efterskalv in som dessa små stunder kan skapa. Ibland är det uttalat, ibland inte. Jens Lekman är en slags MC inom indiepopen på det viset – han befinner sig på en nivå som få andra kan matcha.
Life Will See You Now är Lekmans senaste album. Det påminner mer om Night Falls Over Kortedala än I Know What Love Isn’t både text- och musikmässigt. Det är glatt men på ett sätt som inte känns konstlat, du dansar till det med mungipor som dras både upp och ned. På fem år gamla I Know What Love Isn’t var musiken lugnare, mer sorgsen, och i intervjuer har Jens Lekman berättat att han till och med begravt ett tusental kopior för att det inte sålde så bra. Även om han var stolt över albumet, och det var ett bra album, så är upptemposoundet han nu återvänt till det som gör sig bäst. Kombinationen av lyckliga toner, verklighetsförankrade texter och ett sorgset element i form av stråkar eller piano skapar en briljant dynamik som verkligen särställer Jens Lekmans musik.
Den första singeln What’s That Perfume That You Wear? lät som sommaren när den kom mitt i vintermörkret. Låten är upplyftande samtidigt som den berättar en nostalgisk berättelse om små ögonblick som etsar sig kvar i minnet. Parfymen som Jens sjunger om blir hans Madeleinekaka – den blir startskottet för en déjà vu-liknande upplevelse som hela låten kretsar kring. Musiken för tankarna till tropikerna och innehåller en sampling från Ralph MacDonalds låt The Path med både koskälla och steel pan-trummor. Det hela är bitterljuvt, kontrastrikt och påminner lite om Wes Andersons excentriska estetik.
Jens balanserar på en fin linje mellan att vara träffsäker och uppenbar, och i nio fall av tio lyckas han. Wedding in Finistère är en sådan låt som känns mitt i prick. Den bjuder på trallvänliga och autentiska beskrivningar av hur det är att växa upp – om hur femåringen ser på när tioåringar snattar och tjugoåringen ser på hur trettioåringar verkar vittra bort. Även Our First Fight är ett typexempel på hur poetiska men ändå naturtrogna hans texter oftast är. ”And you mouth out ’I love you’ / The way a parent spells out ice cream.” Det är så nära gränsen till att vara alldeles för klyschigt utan att vara det över huvud taget.
Precis den finessen och detaljrikedomen är vad som gör Jens Lekmans musik till en fantastisk låtskatt. De där nedgrävda kopiorna av I Know What Love Isn’t blir förhoppningsvis, på grund av hur bra Jens ännu en gång bevisat att hans musik faktiskt är, en ny vandringssägen likt Atari Inc, med de begravda tv-spelen i New Mexico. Life Will See You Now har i alla fall potentialen att sätta den sortens skattjakt i rullning.