John Talabot
Hultsfredsfestivalen, 13/6-2013

När John Talabot spelade på Primavera i hemlandet Spanien var det en enorm skara människor som anslöt för att bevittna nationalklenoden spela. Vid Blue Stage på Hultsfred 2013 var vi knappa 50-talet. Knappast en värdig skara för att fylla en av de stora utomhusscenerna. En arrangörsmiss. När Depak Ine stegrar igång och successivt ökar i volym avstannar den på en lägre volym än vad som kanske hade varit optimalt för det öppna området. Ytterligare en miss.

Det här är bara petitesser i ett större sammanhang. Alla eventuella snedsteg och fel är glömda och förlåtna redan innan Depak Ine avslutats. Med kusliga sångsamples, stickande synth och en alldeles oförklarlig refräng utförd av grodor är det inte konstigt. John Talabots drömska djungelslingor fängslar med en gång, trots den subtila inställningen till house. Debutplattan fin som gick under mångas radar var en av föregående års absolut bästa album.

Nästan som på kommando faller mörkret över Sigtuna när Oro y Sangre trollbinder med dess samplade skrik, som i livemiljö upprepas in i absurdum. Vid ett tillfälle kommer jag på mig själv med att undra huruvida det är någon i publiken som faktiskt blir torterad. Men sen fortsätter jag att dansa; John Talabots musik är alldeles för smittande hänförande för att låta bli.

Foto: Magnus Olsson