Jonathan Johansson
Way Out West, 14/8 – 2015

Tre album in i karriären är Jonathan Johansson precis där han borde befinna sig. Han må ha släppt stora singlar redan i början, men det är först nu som han hittat ett uttryck som gör honom helt fulländad. Lebensraum! från i år är i mina ögon ett av de bästa svenskspråkiga albumen på evigheter, men det handlar inte bara om hans vässade penna, de sensuella produktionerna glider lika ömt som en hand på låret. Det pirrar nästan i kroppen av alla känslor som är i luften.

När klockan slagit två på natten pulserar Stromboli brinner ut i en överfylld industrilokal på Hisingen i Göteborg. Det är så oerhört laddat, nästintill en elektrisk stämning när Jonathan Johansson och hans vaggande beats möter vad som kanske är hans största publikhav någonsin. Och där står han och sjunger psalmer om kärlek likt en grekisk gud, lite självsäkrare och sexigare än någonsin.

De luftiga produktionerna dras ned, låtarna omarbetas, och istället är det hans lena skånska stämband som smeker oss längs kinden. Det spelar ingen roll om låten heter Blommorna eller Ny/Snö, allt sitter som ett vackert pussel med en vibrerande nerv i mitten. Folk sluter ögonen, river av applåder som dränker musiken, och där står Jonathan Johansson helt blottad i Göteborgsnatten och utbrister lite generat ”Det här är helt otroligt!”. Och jag kunde inte sagt det bättre själv, det här är festivalens vackrast regisserade timme – hånglande par, vackra strålkastare och kärleksfylld R&B.