Joy
Emmaboda, 28/7 – 2017

Emmaboda utgörs av två väldigt tydliga kontraster – den ihopsäckade brassestolen och den ljumma ölen på dagen, som sedan bytts ut mot kallt diskoljus och neon under natten. De artister som lyckas kombinera de här två temana är också de som gör sig bäst i den småländska skogen. När Joy äntrar Ängen likt en explosion av färger, dans och glädje ger hon faktiska bevis på att hon kanske gör det bäst av alla.

Om det är någon som inte behöver ett enda uns till av attityd så är det Joy. När hon kör igång med Problem? tvivlar man inte på att hon menar det hon säger. Även om det är en vänskaplig stämning som ligger över publiken blir det likväl allsång i låtens alla ”fuck” och med det här börjar den slumrande folkmassan också vakna till liv. Det är svårt att motstå hennes färgbombaderade scenshow och energin som hon slungar utåt. I sin kompromisslöhet känns hon som den ultimata förebilden för alla festivalens 16-åringar, även om det är en lätt anarkistisk bild som målas upp. Men den här aggressiviteten är också nödvändig – hur ska vi annars kunna mota bort den gamla världens riktlinjer och förlegade sätt? Joy på scenen visar oss vägen och hur det kan göras med lika delar kärlek som skoj.

Kattliv kickar igång de resterande festivalbesökare som inte redan dansar och hela scenen liksom pulserar av liv. Men det är inte bara fest som Joy bjuder på. Innan Du är så vacker och så äls berättar hon om sin bortgångna mamma och hur varje person i publiken ska känna sig älskad. Energin dras inte ner utan växlar i stället mot en mer stämningsfylld sådan. Det här visar tydligt att artister alla gånger vinner på att vara personliga mot publiken. När hon ser en hand i folkmassan som viftar med jackan hon auktionerade bort i Musikhjälpen skriker hon till och fortsätter med hur hennes fans faktiskt är de bästa.

Kärleken verkar vara ömsesidig. Trots att inte alla låtar som spelas är bangers så skär sig EDM-syntarna genom solnedgången och tränger sig genom fyllan. Spelningen utgörs av en konstant dans och konfettiregn och skåningen lyckas personifiera Emmaboda på alla sätt. Som ett extra treat spelar hon en ny låt som även den tas emot väl, men sedan avslutas spelningen efter knappt 30 minuter. Människorna på Ängen ropar klassiska ”oy, oy, oy”, och har passande nog bytt ut ramsan till ”joy, joy, joy”, men ändå verkar det inte som att rapparen kommer att gå upp på scenen igen. Efter att runt hälften av publiken har lämnat området hoppar hon ändå in på nytt med Ingen hejd. Det blir lite ironiskt när den korta konserten avslutas efter denna enda encorelåt, men Joy lovar att möta oss vid Kojan om några timmar igen. Till dess räcker energin från den avslutade konserten gott och väl.