Justice: ”Blod, svenskar och tårar.”

Gaspard Augé och Xavier de Rosnay skipar rättvisa på Hultsfred om knappt två dagar. Den franska duon slaktade oss tidigare i vår. I sommar är det dags igen. Vi ska återigen frälsas till skenet av ett lysande kors samtidigt som Marshall-högtalarna exploderar och benknotorna knäcks.

När Ed Banger var som hetast forsade de fram med singlar som D.A.N.C.E och DVNO och blev klubb- och kepskidsens självklara favoriter. Det var inget snack om saken. Det var dock bara början på segertåget. Nu är man mer än bara några dansanta låtar. När de gästade oss i våras möttes vi av en ångvält som inte enbart är här för att skörda frukterna av sina alster. Spelningen på Hultsfred blir den tredje på svensk mark i år och enda möjligheten att se dem på svensk mark i sommar.

– Det är alltid kul att lira i Sverige eftersom svenskar vet hur man har roligt.

Men vad kan vi egentligen förvänta oss den här gången?

– Blod, svenskar och tårar.

Det låter nästan för bra för att vara sant. Enligt Gaspard, den ena halvan av den hajpade duon, har relationen till Sverige alltid varit bra.

– Sverige har alltid varit en av de bättre länderna i Europa för oss att lira i. Svenskar verkar vara mer utåtriktade och avslappnade än fransmän,  och ni har päroncider. Det är ju ingen direkt manlig dryck, men jag älskar den. Det är som att dricka godis.

Efter den hyllade debuten † som snyggt pryddes av ett självlysande kors var förväntningarna skyhöga på uppföljaren Audio, Video, Disco. En skiva som inte mottogs med lika öppna armar, möjligtvis på grund av att man frångick sitt klubbiga sound och istället slungade ut en pulserande rockådra, vilket givetvis föranledde ett antal diskussioner.

– På uppföljaren ville vi skapa ett mer obehandlat sound, nästan som en bra demo eller något från replokalen. Vi strävade efter något som andas och känns levande, maskulint utan att vara macho, våldsamt utan att bli allt för aggressivt, men det är inte klassisk rock. Vad vi gör härnäst får framtiden utvisa.

Samtidigt som Gaspard och Xavier i Justice befinner sig på toppen av sin karriär eskalerar en helt annan form av dansmusik. Housens intåg som den nya arenamusiken är numera ett faktum. Artister som Swedish House Mafia och Avicii har på kort tid tagit sig till toppen och som det ser ut nu finns det inget som kan stoppa denna dansvåg.

– De där grabbarna är bra på att få folk att dansa, men för vår del, har det aldrig varit något mål att få folk att dansa.

Det verkar dock inte spela någon roll, folk tokdansar tills svetten dryper när Justice är redo att frälsa hela världen under sitt kors. Och det är det här korset som blivit lite utav ett signum för dessa herrar. Men har det något med religion och kristendom att göra?

– Vi är sanna troende och vi gillar dessutom attraktionskraften av korset.

Ett kort, men koncist svar från Gaspard, som hellre pratar om varför fransmän kan göra rock eller hiphop som står sig och varför man lyckats såväl inom den elektroniska grenen.

– Fransk rock och hiphop är hemsk eftersom de försöker så hårt att kopiera amerikanska och brittisk musik. Elektronisk musik däremot är den enda genre vi kan vara helt franska i utan att ha några som helst komplex.

Mycket riktigt är det den franska klubbkulturen och i synnerhet den franska electron det snackas mest om, när Frankrike är på tal i musiksammanhang. Franska gränder och klubbnätter låter per automatik som en lycka, men hur mycket inspiration hämtar de från en stad som Paris och dess klubbliv?

-Vi gillar att vara i Paris medan vi spelar in, men vi går inte ut särskilt mycket och nattlivet i Paris är inte mycket att hänga i granen.

Men i sommar handlar det inte om Paris fattiga klubbliv istället är det den småländska skogen som gäller.  Vilka artister vill du helst se på Hultsfred?

– Jag skulle gärna vilja se The Bronx och Blood Red Shoes.