Apollo

Kali Uchis
Roskilde, 7/7 – 2018

Publicerad: 8 juli 2018 av Rikard Berg

7

Att Kali Uchis fått ett explosionsartat genombrott på bara ett par månader märks i allt kring Roskilde. När festivalen släppte sin lineup i början av april hade R&B-löftet inte ens hunnit ge ut sitt debutalbum. Isolation, som det heter, dök faktiskt upp bara en dag efteråt. Därför placerades hon i botten av festivalaffischen, gömd mellan i sammanhanget obskyr norsk indie och rysk house. Likaså är hennes plats i spelschemat märklig så här med facit i hand – klockan 15 på Apollo, en av Roskildes mindre scener.

Men Kali Uchis succévår har inte gått Danmark obemärkt förbi. Isolation har snabbt blåst upp som ett av 2018 års omtalade album, och det med rätta. Hon ägnar sig åt nytänkande R&B, klassisk soul och syntig funk, ena sekunden med undertoner av reggaeton, andra sekunden i samarbete med indiestjärnor som Kevin Parker (Tame Impala) och Damon Albarn (Blur, Gorillaz). De spridda influenserna vävs samman tack vare Kali Uchis gravitationskraft. Allt med henne känns, för att fortsätta på det kosmologiska temat, som en stjärna.

  • Nyfikna besökare flockas därför framför Apollo i eftermiddagssolen. Att setets första halva av någon anledning domineras av låtar från Kali Uchis tre år gamla EP Por Vida verkar inte röra någon i ryggen. Hennes hesa röst rör sig lekande lätt över melodierna – den är inte bara unikt karaktäristisk, den kan också pendla rekordsnabbt mellan olika känslolägen. Scenen tar hon sedan med sällsynt pondus, med en blick som hela tiden spejar ut för att söka kontakt. Visst finns det delar som kan bli bättre, inte minst hade både hon och bandet tjänat på att ta fler risker, göra något mer, men det är också lätt att föreställa sig just det i framtiden. Kali Uchis har säkerligen en mycket större show än detta i sig.

    När hitparaden från Isolation kommer igång visar sig hennes sanna potential. Damon Albarn-skrivna In My Dreams görs om till någon slags rock’n’roll-cyborg, möjligen ännu studsigare än originalversionen. På efterföljande Just a Stranger väger hon enkelt upp för feature-artisten Steve Lacys frånvaro. Dead to Me, Tyrant och After the Storm är näst på tur och lämnar publiken långt svettigare i sommarsolen än den kanske önskat. Vi kan säga så här – när tiden går och fler Kali Uchis-hits rullar in lär hennes spelningar inte bara vara trivsamt dansanta, utan leda till intensiv träningsvärk.

Läs också

Array ( [0] => WP_Term Object ( [term_id] => 2548 [name] => Kali Uchis [slug] => kali-uchis [term_group] => 0 [term_taxonomy_id] => 2549 [taxonomy] => post_tag [description] => [parent] => 0 [count] => 3 [filter] => raw ) [1] => WP_Term Object ( [term_id] => 38 [name] => Roskilde [slug] => roskilde [term_group] => 0 [term_taxonomy_id] => 39 [taxonomy] => post_tag [description] => [parent] => 0 [count] => 250 [filter] => raw ) )