Kate Boy
Emmabodafestivalen, 27/7-2013

Stockholmsbaserade gruppen Kate Boy är på gränsen till sitt genombrott. Efter att ha spelat utsålda konserter runtom i USA är de nu i Sverige för en av få spelningar och trots att tre fjärdedelar av bandet är från Sverige är de ännu inte speciellt stora här. Det märks av på den lilla, men taggade, skaran framför scenen som egentligen borde vara mycket större. Deras dansanta electropop är dock perfekt passande här och så fort de har börjat spela dras mer och mer folk till Skogenscenen för att kolla in någonting som nog faktiskt kan komma att bli riktigt stort.

De firar av en längre, långsammare version av Northern Lights, drömmande In Your Eyes, senaste singeln The Way We Are och introducerar ett par nya låtar. Med så lite låtmaterial som Kate Boy har är det lätt att det blir långtråkigt och utdraget, att det är svårt att variera sig livemässigt, men det händer inte här. Låtarna smälter ihop och variationen kring låtarna är inte speciellt stor, men det är i det här fallet inte någonting negativt utan skapar snarare en sorts surrealistisk, drömmande känsla. Hela setet är en närmare 40 minuters ihopvävd transliknande upplevelse och det känns verkligen som att de är någonting riktigt stort på spåren. Trots att de är ett relativt nystartat band är de otroligt tighta live, varje trumslag slår rätt och Kate Akhurst har en fantastisk scennärvaro. Hon ler och pekar mot den hängivna skaran längst fram vid scenen som dansar som att det inte fanns någonting annat i världen och det märks att de är genuint glada över responsen de får.

Och det är framförallt så otroligt coolt gjort. Allt ifrån deras utstyrslar – helt svartklädda med svarta kepsar, till hur låtarna framförs, till hur säkra de är på scen. Allt är så väldigt imponerande och stilrent. Att kunna förändra och experimentera med sina låtar så mycket live så pass tidigt in i karriären är någonting som definitivt pekar åt rätt håll och visar på möjligheterna som Kate Boy innehar. Det är inte ofta jag lämnar konserter med känslan av att jag har bevittnat något stort, men den här gången gör jag det. De har en bit kvar att gå innan det är felfritt, men med deras nuvarande förutsättningar är det en väldigt bra spelning. Det är så medryckande och trots att låtarna blivit så mycket längre blir det aldrig tråkigt. Om något slutar det för tidigt och abrupt. Vi får väl bara vänta tills de skrivit mer, släppt mer och blivit ännu tightare. För Kate Boy kommer hända, det känns.

Foto: Magnus Olsson