Katohjärta kan skriva enkelt och avskalat, effektivt och bultande, de kan bygga en eld och få lågorna att växa till stora träd. De hann visa mycket på tio minuter med debut-EP:n Förlåt för igår det var kaos och på Inget kommer ordna sig vecklar de ut manifestet i sin helhet. Ett par gånger har de lyckats skriva svindlande vackra arrangemang, men det som i slutändan kommer få Katohjärta att finnas i tonåringars vinylbackar framöver är Erik Hörnstens texter och hur Moa Hurtig sedan blir känslorna han skrivit om – lugnet och kaoset, festerna, söndagarna och hemstaden. Den tickande tiden, de lösa planerna och missmodet med det. Svenska textförfattare tenderar att bli ensidiga i sin stil, men Katohjärta är mångfacetterade och ofta underhållande i sin melankoli. Här finns outsiderlingot (”Spela något skevt”, ”Vi ska inte bli som dom”), lekfulla påskägg (en kulört ordlek i Vita lögner, en blinkning till Håkans Minnen av aprilhimlen med raden ”Jag vet att jag är tom men du är fan tommare”), en välkommen oräddhet för ett ostädat språk (”Omringad av idioter”, ”Musiken är skit”) och samtidigt en enkel ärlighet i tilltalet.
”Om vi var nån annanstans / skulle jag ändå / inte ha en chans / om vi var nån annanstans / skulle du inse / du är det finaste”, sjunger Hurtig på Nån annanstans och studsar, i synkronisering med gitarren, med sin röst genom raden. I det ögonblicket låter Katohjärta som en ledsen balkongcigg och det är för att deras vokalist gör så mycket med så lite – beskrivningen är sorglig och ändå kan du höra utropstecknet i slutet. Du är det finaste! Det blir som att se formuleringen för första gången, ett helt avklätt adjektiv. Och då är Katohjärta finast, i sina mjuka och tydligt vemodiga stämningar. I deras sex minuter långa Slut, av dem själva omnämnd som en powerballad, lyckas Hurtig inledningsvis få sin lösryckta monolog att virvla runt som flakmoppen på grusplanen i En kärlekshistoria.
Sedan rinner den förstås ut i ett långt instrumentalt gitarroutro till effektsökeri eftersom det är så alla skivor avslutas nu för tiden – svensk indie i kraftfull satsning mot en halvdan version av Planet Earth 2-trailern. Hittills är det få som funnit sin inre J. Mascis och fått det att flyga ordentligt. I övrigt består Inget kommer ordna sig av tidigare bekantskaper i fyra fall av tio, med mixputsningar på EP-spåren 100 år och Brooke och förstås singlarna Vita lögner och självbetitlade Katohjärta. Gott så, men det är himla ojämnt: det oklara utgivningsvalet Vita lögner är lika grå som himlen den beskriver, Kaos är rent ut sagt seg och körpartiet gör den om möjligt ännu slöare, medan Aldrig fastslår att deras poppunkigare sida tenderar att skymma deras nämnda styrkor.
Det är inte så lätt när man två år tidigare stegat fram och presenterat en urladdning från ingenstans, en perfekt pitch på tio minuter som nu ska utvecklas till ett litet företag. Inget kommer ordna sig kommer som helhet inte få mycket uppmärksamhet på grund av konkurrensen om mediautrymmet, men de individer som finner den kommer hitta partier där en enkel betoning kan kännas som en jordbävning. Kärleksdystopi för den som växer upp, Teenage Fanclub-slingor för den som redan växt klart. Om inte annat finns det minst fyra låtar på Katohjärtas debutalbum som kommer göra kvällen för den som frågar DJ:n om hen kan spela någonting skevt.