År 2010 krönte Keaton Henson sig själv till kung över break up-songs i och med debutalbumet Dear. Det var sex år sedan. Sedan dess har han haft en hel del för sig: det har släppts böcker, illustrationer, soundtracks, tre nya plattor, varav en instrumental och en under det mer elektroniska aliaset Behaving. Kindly Now är alltså inte resultatet av tre års tystnad, utan snarare något som har vuxit fram parallellt med Romantic Works och Behavings självtitulerade debut. Det märks.
Det märks i hur texterna är bredare och ljuden större – vi befinner oss någonstans mellan Bon Iver och Wakey! Wakey! utan att för den skull tappa säregenhet och individualitet. Det märks i mognaden, åldrandet och insikten. Det handlar inte längre bara om heartbreaks och före detta partners. Tvärt om. Öppningsspåret March pressar åt alla håll, lånar sound av alter egot Behaving och blir en intressant skildring av ett liv som vägrar lägga sig på plats. The Pugilist är en egenorkestrerad självdissektion. ”I care only for art and career / So scared of death / that I try leaving part of me here” övergår i ett maniskt upprepat ”Don’t forget me” – en fras som Henson sedan menar vara det ärligaste han någonsin har skrivit. Otroligt väl formulerar han den rädsla för intet, för att bli bortglömd och utsuddad, som driver många kreatörer.
Jämte blottläggandet av mannen bakom skägget finns fortfarande tankarna om kärleken, detta monster som Keaton Henson tampats med sedan genomslaget med You Don’t Know How Lucky You Are. Fokus har skiftats även här. Det är Henson och inte kvinnan som står i centrum, samtidigt som perspektivet på något mirakulöst vis är bredare och mer allmänt. Henson problematiserar. Förenklar. Ifrågasätter, modigt, validiteten hos alla tidigare serenader och kampsånger med ett resignerat ”I have never been in love”.
Meteorologerna spår sommarvärme i någon vecka till. Det är synd. I Kindly Now finns ett fantastiskt höstalbum som inte förtjänar att behöva vänta på att en envis sommar ska göra sorti. Regnet mot rutan, första morgonfrosten och höstlöv som klibbar mot asfalten. Prokrastinering. En motvillig förälskelse. Polyhymnia på hög volym. Ingen välkomnar hösten som Keaton Henson.