While We Wait är en mixtape som också är en historia, som också är en kärleksförklaring, som också är ett bevis på den utveckling Kehlani genomgått under de tre år som passerat sedan hennes senaste projekt. Med tanke på att hon nu befinner sig i sista månaden av sin graviditet kan man ganska enkelt gissa sig till vad det är hon väntat på. Vad som dock är minst lika tydligt är att fansen har väntat på henne – den nya plattan säljer som glass i solen och smälter i munnen på såväl gamla som nya fans. Hela internet slickar sig nöjt om läpparna när Kehlani än en gång omfamnar oss med sin röst.
Den lekfulla, utmanande R&B:n har fått ta ett litet steg åt sidan för en soulinspirerad, mogen platta. Det hänger lite av en salongskänsla över hela skivan – ett skimmer som ger en lust att sitta på en sammetssoffa, sippa på en mimosa, hångla med en lång mörk främling bakom ett hörn. Stämningen är dov och sensuell och valen av features lämnar (nästan) ingenting kvar att önska. Första låten på skivan, Footsteps, är ett samarbete med Musiq Soulchild och textmässigt inget mästerverk, men har å andra sidan en enkelhet som träffar och Musiq Soulchild låter som Drake när han är som mest sentimental och blödig. Nights Like This, som släpptes som singel och är ett samarbete med Ty Dolla $ign är skivans självklara radiobanger och Nunya och Morning Glory utgör självsäkra inslag i en annars sårbar skiva, bjudandes på self love-anthems som handlar om att veta sitt eget värde. Medan Morning Glory gör detta galant blir Nunya dock ett osäkert kort, till största del på grund av samarbetet med rapparen Dom Kennedy. Hooken håller inte hela vägen ut, 90-talets R&B är en lite för påtaglig influens och Dom Kennedys vers är, på sin höjd, halvhjärtad. Hans rader lämnar ungefär allt kvar att önska – framför allt någon som faktiskt tar sig orken att skriva utanför hiphopens trötta klicheér.
Vilken tur då att vi har Kehlani. Hennes röst sträcker sig utåt och kan med lätthet fångas upp av radiostationerna, men hennes textskrivande är en sårbar, ärlig introspektion. Hon har från början av sin karriär varit en frisk fläkt och öppet talat om allt ifrån sin taskiga uppväxt till sina tankar om sex och relationer. Samma ärlighet genomsyrar plattan och kanske är det just den som är skivans största styrka. En anda av förvirrad förälskelse slingrar sig som en röd tråd genom låtarna, plockas försiktigt upp i Too Deep för att landa med tyngd i Feels. Tydligast blir detta dock kanske i spåret RPG, skrivet och framfört tillsammans med 6LACK. “You told me I’m beautiful / ’Cause I told you you don’t tell me enough” – ett sårat konstaterande som flödar ur Kehlanis läppar. 6LACK i sin tur låter trött och uppgiven, det vill säga ungefär som han brukar, men bidrar med känsla och skärpa. “I don’t wanna make you think / That I’m sayin’ things ’cause you prompted me / Been working with a lag, a fucked up past / I want you to be proud of me” och avslutar med ett simpelt “I think love is shown, you think love is spoken”.
Allt som allt är While We Wait en stark mixtape som kommer vid precis rätt tidpunkt. Kehlani visar ännu en gång att hon är en självklar röst i framkanten för modern soul och R&B, och det finns lite kvar att önska förutom att hon möjligtvis kunde ha tagit ut svängarna snäppet mer och kanske kickat Dom Kennedy ur Nunya. För trots det förhållandevis stora och bra antalet features gör hon det bäst när hon gör det själv. Med While We Wait har Kehlani visat sig från sin bästa sida – men fortfarande lyckats förbli så pass opolerad att hennes sken snarare bjuder in än bländar.