Debaser Strand
Kelela
Stockholm, 9/12 – 2017
Publicerad: 10 december 2017 av
Johanna Eliasson
Kelela är på något sätt malplacerad på Debaser Strand. Hon utstrålar en energi som känns helt väsenskild från allt runtomkring henne och hon radierar en kungalik distans från omgivningen. Hon är 101 procent närvarande, och samtidigt på milslångt avstånd. Årets hyllade släpp Take Me Apart har beskrivits som välbekant och utomjordiskt på samma gång, och Kelela manifesterar det i lördagsnatten. Som ens nära vän och ens regent öppnar hon ridån till sitt rike med Waitin, och publiken är hänförd.
Med tyngden på sitt nyare material tar Kelela oss från högt till lågt. De melankoliskt tonade Blue Light och Better blir utposter för det intima medan bangers som LMK, Frontline och Rewind laddas med elektrisk energi i spannet mellan de tunga basbeaten och Kelelas sång. Friktionen mellan det känslomässigt oraffinerade och råa versus en nästan perfektionistiskt polerad estetik är ett karaktärsdrag för Take Me Apart och får utrymme även live. När Kelela stundtals går från att improviserande glida på tonerna till att plötsligt befinna sig mitt i ett synkroniserat danssteg med sina körsångerskor blir kontrasten dessutom visuell. Det är dock när hon verkar gå helt in i musiken och låter sången flyta bort från de inspelade versionerna som hon skimrar som allra starkast och sänder gåshud uppför publikens armar.
-
Om Kelela för sig som en regent, så går publiken helt in i rollen som hennes undersåtar. Det är nästan som att de tävlar om hennes uppmärksamhet – kärleksförkunningar ropas ut under lugna stråk, och när Kelela tackar dem som har följt henne under en längre tid slungar någon ur sig, som av exaltering, att den minsann var på spelningen i Göteborg för några år sedan. Minuter av jubel och applåder ljuder stundtals i lokalen – om publiken inte redan hade varit på fötter hade det varit stående ovationer för sångerskan. Synligt rörd av mottagandet är Kelela och Stockholm en kärlekssaga som slutar lyckligt.
Kelela vet precis hur man utformar ett artisteri, och hon tar varje tillfälle att fylla utrymmet med sina kontraster och atmosfärer. Det hela är estetiskt utstuderat men obesvärat utfört, ackompanjerat av en stjärnpondus och diskografi som drar tag i naveltrakten på sina lyssnare. Det är svårt att värja sig från Kelelas regim.
-
