Kent besegrar regnet
Warning: Undefined array key 1 in /customers/b/3/5/festivalrykten.se/httpd.www/wp-content/themes/svk-festivalrykten/single.php on line 65

Kent

Peace & Love

Betyg: 7/10

Illavarslande stormmoln, svartare än självaste natten, täcker himlavalvet. Regnet kommer. Publikens farhågor besannas redan under 400 Slag som följer inledande Ögon/Klåparen då himlen öppnar sig så smått. Det duggar lätt under en värmande fin Petroleum som leder till den första explosiva reaktionen i publikhavet.

Nu spyr himlen över oss och avståndet mellan varje åskådare vidgas något. Så det leder till ännu en spelning där bandet får spela inför en publik som är väldigt liten i relation till deras faktiska storlek och popularitet. Personligen drog jag en überful poncho över mig och tyckte faktiskt att regnet adderade mer än det subtraherade från spelningen. När regnet träffar ljuset från scenen uppstår en alldeles särskild atmosfär, och det är omöjligt vackert.

En lite för stor andel av spelningen utgörs av låtar från det senaste, och nästan parodiskt betitlade, albumet Jag är inte rädd för mörkret. Som ju ärligt talat inte riktigt når upp till de höjder som Kent faktiskt uppnått tidigare i sin karriär. Det är under låtar som Sjukhus det blir så magiskt att man gläds över sitt eget beslut att dra sig bort till Utopia i stället för att dricka sig bort från regnet med pissljummen Spendrups i ett halvdemolerat tält, men ibland längtar man tyvärr dit.

Avslutande Mannen i den vita hatten (16 år senare) cementerar det faktum att man valt rätt och att man kan lämna festivalområdet med ett leende på läpparna medan det starkt fallande regnet hotar att släcka den nytända ciggen som vilar i mungipan.

Foto: Magnus Olsson