Kevin Morby
Way Out West, 11/8 – 2018

Den första veckan av sin turné infann sig Kevin Morby och hans band på Pustervik. Över ett år och många spelningar senare är de tillbaks för att avsluta den på samma plats som den tog fart. Lokalen är luftigare än under de tidigare Stay Out West-kvällarna, och efter att lördagsvädrets råhet har trängt igenom alla lager kläder känns de varma lokalerna extra välkomnande.

Morby sprider värme med sin blotta uppenbarelse och med introt till City Music. Gitarrerna leker om varandra, i symbios och i komplement med varandra. De lunkande tonerna från basen drar självsäkert drivet framåt och vaggar in oss i en känsla av trygghet medan gitarrslingorna eggar upp spänningen.  Takten ökar hela tiden, och när de jobbat upp den till en viss nivå exploderar Morby och co. i extas, som om instrumenten helt har tagit över dem. Publiken följer exemplet.

Uttrycken för tankarna till USA:s söder. Värmen, peppen och den genuina musikglädjen likaså. Samtidigt är det med med en inbiten sorgsenhet som Morby målar upp sin värld på scenen, med naturnära bilder som främsta verktyg i textväg. Symbolismen får liv i allegorier av berg och floder, men de underordnas alla av det mest återkommande temat – tårarna. Gråten är alltid närvarande i text och bild, men aldrig i halsgropen. Höjdpunkten i detta är i Dry Your Eyes eller kanske Cry Baby. Den senare får stå för det distanserade förhållningssättet till känslorna och har till och med fått en matchande outfit – Morby bär en uppsättning kläder som ser ut som att den fått inspiration av både Greasers och Pearly Kings and Queens med ”Cry Baby”-applikation på ryggen och två stora, tårfyllda ögon på varje byxben.

Pustervik är en perfekt scen för Morby. Utrymmet fylls av energi och publiken och bandet matar varandras energi. Allra bäst är det när de exploderar i fartfyllda urladdningar, vilka man nästan önskar varade lite längre.