Musik ska byggas utav glädje. Av glädje bygger man musik. Det är något både Lill Lindfors och King Gizzard & the Lizard Wizard är fullt medvetna om. Sju år och fjorton vitt skilda album in i karriären är det tydligare än någonsin att det australienska sjumannabandet grundar allt sitt skapande i en ren och ohämmad kärlek till musik i alla dess former. Och på Fishing for Fishies når glädjen helt oanade nivåer.
”We tried to make a blues record”, berättar frontmannen Stu Mackenzie i albumets pressrelease. ”[…] but the songs kept fighting it.” Inte så konstigt kan tyckas. Bluesen, som härstammar från den amerikanska södern och det förtryck afroamerikaner fick genomlida i början av 1900-talet, är inte direkt känd för att vara skapad utav glädje. Således blir den i King Gizzards händer något betydligt mer pastellfärgat och lättillgängligt. Varenda ton på albumet sprudlar av en smittsam spelglädje och experimentlusta som är få band förunnat. Om man blundar och lyssnar noga kan kan nästan höra de sju bandmedlemmarnas smilband tänjas ut tills de är spända nog att spelas på.
Med det sagt är albumet inte ett komplett stycke sockervadd ála Papier Mâchè Dream Balloon, utan bjuder likväl på bandets karakteristiska excentriciteter i överflöd. Här finns genreöverskridande låtstrukturer, rytmiskt intressanta taktarter och fler instrument än vad det finns fiskar i havet. Det hela flätas ihop snyggt med organiska låtövergångar, felfri produktion och en lättsam och underhållande ton som gör albumet till en imponerande sömlös upplevelse.
Få band producerar lika konceptuellt fulländade album som King Gizzard & the Lizard Wizard – och även om Fishing for Fishies inte berättar någon övergripande historia, inte är helt framförd i mikrotonal skala och inte går att loopa in i all evinnerlighet, så är det en konstant underhållande lyssning. Bluesinfluenserna är ständigt närvarande, men bandets lekfullhet överbemannar ofta arrangemangen och tar dem ut på främmande vatten. Det inledande titelspåret hade i ett alternativt universum kunnat vara ledmotivet till en animerad Aardman-produktion och sätter tidigt tonen för vad som komma skall. The Bird Song levererar ett jazzgung av rang, men växer med tiden till att bli ett mjukt moln av melodiös pop. Acarine bjuder på härligt stämningsfull psychblues och albumets mörkaste arrangemang, bara för att halvvägs övergå till ett minimalistiskt technogroove som fortsätter låten ut. Och avslutande Cyboogie är en feberdröm där Daft Punks Random Access Memories tolkas av Jerry Williams. Ord gör inte låtarna rättvisa – det här är musik som måste höras för att fullt ut förstås.
Men allt är inte fina fisken i King Gizzards värld och Fishing for Fishies bjuder således på deras mest samhällskritiska texter hittills. På Plastic Boogie beklagar de sig över nedskräpningen av naturen, på The Cruel Millennial får generation Ys teknikberoende en känga och på Real’s Not Real ifrågasätter de folks perception av lycka och verklighet. Men likt allt bandet tar sig an så görs även samhällsobservationerna med ett leende på läpparna och med ett fokus på det musikaliskt intressanta. King Gizzard är ett band som har så mycket glimten i ögat att direkt ögonkontakt med dem leder till omedelbara brännskador på hornhinnan och ingen samhällskritik i världen verkar kunna ändra på det.
Efter att ha släppt fem album inom loppet av ett år, samt turnerat flitigt efter det, är Fishing for Fishies ljudet av ett band som släppt alla pretentioner och valt att ha lite roligt. Det är musik skapad av glädje, för att skänka glädje, och även om albumet bottnar i en del allvarliga ämnen, så hanteras det med en avslappnad och bekymmersfri attityd som aldrig kommer i vägen för det musikaliska. King Gizzard & the Lizard Wizard har aldrig varit ett band som fiskat efter komplimanger, men än en gång gör de sig välförtjänta av varenda en. Således finns det inte mycket mer att säga än: Take it away, Lill!