Kite, Debaser Medis
31/5 2013

Svenskar som de är gör Kite någon spelning i Stockholm per år, och det kanske bidrar till varför många väljer bort Debaser Medis till förmån för någon av de lite rakare bokningarna. För mig är dock valet självklart. The Prodigy, Justice och Röyksopp i all ära, men av all elektronisk musik Dans Dakar bokat i år är det Kite som jag är mest sugen på. Bokningen kanske inte ligger helt i linje med resten av lineupen, men på ett sätt känns den ändå rätt. Nu med Arvika borta finns det inte längre en perfekt plats för synt. En del av mig undrar varför inte fler av oss orkat ta oss hit, lokalen är välbesökt men knappast så full som jag vet att den kan bli. En kö på 100 meter hade knappast förvånat mig.

När Nicklas Stenemo tillsammans med Christian Berg, lite försenat som sig bör, tar sig upp på scenen känner jag redan där och då, att detta kommer bli fantastiskt. Med urstarka Epn V i ryggen är detta en spelning som har alla musikaliska förutsättningar för att trollbinda mig. Sången är lika säregen och vass live som i studio, och de elektroniska beatsen vibrerar i bröstet starkare än någonsin. Live har man också möjligheten att utnyttja det visuella, något som Kite är mästare på. Strobe, lasers och discokulor om vartannat, ibland allt på samma gång. Det fungerar otroligt bra om jag chockas gång på gång hur snygg showen är, Stenemo är en självklar frontman och flörtar med publiken precis så mycket som han bör göra. Man visar att till och med keps är snyggt i motljus. Det sparsamma mellansnacket bidrar till hans nästan gudalika figur där uppe.

Trots att man saknar ett fullängdsalbum saknar man inte direkt material att spela, det hela är kort och intensivt och över nästan lika så abrupt som det började. För min del hade man gärna fått spela lika länge till, men återigen känns detta så välplanerat att jag såhär i efterhand nästan häpnar. Det är givetvis självklart att spela live precis som man gör på skiva – korta, svettiga episoder á ett fåtal låtar. Det leder till en hitkavalkad som heter duga. Från inledande Wishful Summer Night till avslutande Jonny Boy. Och vilken avslutning sedan. Texten uppmanar till allsång och vi i publiken svarar för allt vad vi är värda. Låten är redan en modern klassiker och jag undrar om den inte skulle göra sig bättre på ett slutsålt Friends Arena istället för i en svettig klubblokal. Coldplay smäller av Fix You, Viva La Vida och Paradise. Kite svarar med Victorious, Dance Again och Jonny Boy och så vinner syntpopen på knock out.