Klubbkärlek från Frankrike

Yelle, Emmaboda

Betyg: 9/10

Klockan visar enbart 18.15, men redan nu har festivalens dittills största publikhav samlats för att åskåda Yelle. Den nya skivan Safari Disco Club som landade i våras är en utmärkt uppföljare till debuten Pop Up, och fransyskan har lyckats bemästra nerverna och besegrat den mentala-spärren som en uppföljare i regel innebär. Faktum är att Safari Disco Club är som den där klubben du drömt om, och givetvis äger festen rum i Frankrike, allra helst längs Paris gator.

För ett halvår sedan såg jag Yelle förföra ett Debaser Medis, med sina sexiga rörelser och sin givna blick, allt i Frankrikes tecken. Det blir en favorit i repris, men en bättre sådan. Inledningen andas mer Karin Dreijer än någon vågat drömma om, eller lättare sagt Fever Ray, om vi ska dra paralleller klädmässigt. Det går inte att urskilja vad Yelle försöker föreställa, men den enda likheten finns i Fever Rays utsmyckade kostymer, möjligtvis kvalar Gang Gang Dance in, men inget annat.  Fever Ray befinner sig i källarlokalerna på bakgatorna, medan Yelle intar de stora dansgolven längs Paris gator, för musikaliskt sett går det inte att jämföra artisterna emellan.

Fever Ray är inte den enda svenska artisten som satt sina avtryck på Yelle, Robyn är den andra. Who’s That Girl får en helt ny tappning när Yelle packar om den full med franska fraser, annars varvas det friskt mellan de två albumen, vilka vävs samman på ett naturligt sätt.

Discodängan Ce Jeu som Tepr har tagit sig an blommar aldrig ut i liveversion när Tepr inte närvarar, tyvärr. Men det är också den enda låt som inte kommer till rätta. Resterande låtar blir precis som de klubbdrömmar som vi drömt om, en starkt bidragande orsak är dubbeluppsättningen av trummorna, vilket ger musiken ett fylligare sound, vilket också krävs för att upprätthålla känslan och inte bli för stelbenta.

Trots att klockan knappt passerat 18.00 känns det som att vi befinner oss mitt i natten på en galen klubb, och som vanligt gör Emmaboda-publiken ett fantastiskt jobb. Till min stora förvåning är det väldigt många som pluggat in några franska fraser, inte enbart låttexter, utan även ett och annat smicker.

Men med låtar som Que Veix-Tu, Safari Disco Club, Je Veux Te Voir och Crookers-samarbetet Cooler Couleur är det inte särskilt konstigt att festen är ett faktum. Precis som på Debaser Medis förför Yelle publiken från första början, och jag tror alla lämnar spelningen med ett leende på läpparna när A Cause Des Garcons avslutar dagens franska lektion.

Foto: Magnus Olsson