Komplexiteten hindrar inte Dirty Projectors
Warning: Undefined array key 1 in /customers/b/3/5/festivalrykten.se/httpd.www/wp-content/themes/svk-festivalrykten/single.php on line 65

Dirty Projectors

Debaser Medis, Stockholm

Betyg: 8/10

Kvällen inleds på en restaurang i närheten av Medborgarplatsen. Vi blev tipsade om stället en knapp halvtimme innan. 25 spänn per öl, enligt utsago, och det har ju kommit att bli så att man strömmar dit ölen är billig. Väl där ser vi att köket verkar bryta runt hundra olika hälsolagar, men vem fan bryr sig, vi är ju där för att dricka öl. Triumfartat sliter jag fram en peng och beställer en öl som nästintill är utlandsbillig.

Vi blir hänvisade till nedervåningen som verkar vara tillägnad oss fattiga, men ack så hängivna, öldrickare. Inredningen består till stor del av drakar och dekorativa fontäner. Stället har, så att säga, klass. Allt är hunky dory tills, vad som till synes är, ett gäng estetelever glatt trippar ned för trappen med en gitarr i högsta hugg. Gitarren är en Fender. En turkos abomination med skruvad hals och ett huvud taget från en Stratocaster från 70-talet. En sådan gitarr man kan se i en musikaffär och tänka “Vad är det för runkare som skulle köpa en sådan här, egentligen?” Det skulle vi snart bli varse, och självklart började vi redan då ana ugglor i mossen.

Snubben som började på gitarrtjänst började värma upp fingrarna efter att ha kommit in från den bitande kylan. Bränna av lite solon inne i en bar. Varför inte, drygare saker har väl skett? Än har han inte öppnat truten för att avslöja sin sammetslena röst.

Innan jag kommer dit tänkte jag gå genom riktlinjerna för att skapa den där gemytliga lägereldskänslan som man inte vid något tillfälle vill komma åt.

#1 Satsa på starka refränger. Enkla texter. Du vill ju att folk ska kunna delta, och sjunga med, medans du är drygaste snubben i sällskapet.

Redan här går det ju åt helvete för killen. I stället för att följa denna oerhört simpla devis väljer han att bränna av RÖVARKUNGENS fucking Ö av Nationalteatern. Denna 12-minutersmastodont till låt med text lång nog för en romanserie eller två. Det går sådär, men snubben ger sig fan på att avsluta det han påbörjat även om det innebär flera längre pauser då han inte riktigt minns texten. På det sättet beundrar jag honom.

Vi åt inte maten. Vi drack ölen. Men framför allt… Framför allt avskydde vi mupparna med gitarren. Det blir nog ett besök nästa vecka med.

Efter denna tidiga exkursion är det en absolut fröjd att till slut anlända till Debaser Medis strax innan Dirty Projectors ska ta scenen.

Fokus under denna spelning ligger, självfallet, på David Longstreth och Amber Coffman som numera agerar huvudsakliga sångare i bandet, utöver deras gitarrspelande. Angel Deradoorian som lämnade bandet efter att hon fann sig i ett seriöst förhållande med Animal Collectives Avey Tare saknas inte det minsta, ärligt talat.

Det första man slås av när titelspåret från nya albumet, Swing Lo Magellan, inleder spelningen är hur väl musiken översätts från studio till en livesättning. Vi talar ju ändå om en sorts popmusik som är relativt komplex, abstrakt och som ofta drar åt avantgarde-hållet, men allt sitter som en jävla supersmäck. Inte enda falsk stämma.

Låtarna bandet väljer att spela plockas främst från nya albumet. Om jag räknade rätt så spelades även fyra låtar från tidigare albumet, Bitte Orca, vilket kan tyckas vara lite snålt. Framför allt saknar jag material från albumet som kom innan Bitte Orca, alltså Rise Above. Då talar jag väl främst om titelspåret, kanske. Under kvällen ville jag ingenting hellre än att höra det där inledande trumkompet innan Longstreths röst borrar sig ut i mixen för att snart skära och skava alldeles oförklarligt perfekt mot de lenare kvinnliga rösterna.

Spelningen avslutas med Stillness is the Move, som alla väl vet är en dunderlåt? Låter som väntat alldeles utmärkt och jag lämnar Debaser nöjd och belåten, trots allt. Innan sömnen kommer ifatt mig ägnar jag estetstudenterna en sista tanke… En dag kanske det är er jag ser på Debaser Medis i Stockholm, men förhoppningsvis inte.

Foto: Magnus Olsson