Korallreven är enligt duon själva det svenska språkets vackraste ord. På debutalbumet hördes det, det var verkligen vackert. An Album by Korallreven var ren eskapism, och inspirerades av ena halvan Marcus Joons långresa i Oceanien, och då framförallt den lilla ögruppen Samoa. Samplade katolska körer från ön blandades med drömska elektroniska ljud och Victoria Bergsmans lätta stämma. Skivan gav lyssnaren en flygbiljett bort från den dunkla vardagen, ett ljus i den mörka vintern.
Tre år senare är Marcus Joons och Daniel Tjäder tillbaka med uppföljaren till den mästerliga debuten, betitlad Second Comin’. På Second Comin’ har Korallreven lämnat Oceanien och ger istället lyssnaren en fribiljett in på en fiktiv nattklubb på Ibiza, där 80-talet aldrig riktigt sagt farväl. Inledande Death Is Not For Us är en klubbig historia där Joons sång känns mycket mer framträdande än på debuten. Mellanspelet i låten, ett modifierat munspel eller synth som låter som ett munspel, känns som en nytolkning av samma fenomen i Culture Club-hiten Karma Chameleon. Jag vidhåller min tidigare åsikt, 80-talet har inte riktigt sagt farväl, men det innebär inte att Second Comin’ är en tillbakablickande 80-talspastisch– snarare tvärtom, Second Comin’ blickar framåt. Det hörs inte minst på spåret The Highest State of Grace vars synthar lika gärna skulle kunna vara direkt hämtade ur ett Tïesto-set. Samma spår innehåller liksom flera andra spår kör av Tensta Gospel Choir och avslutas i fågelsång och med vackra stråkar. Den stora inspirationskällan till albumet kommer ifrån den brittiska rave-gruppen KLF och skivan Chill Out som av många anses ha gett upphov till stilen ambient house. Mycket därifrån känns igen, fast i en mer kontemporär form där allt tidstypiskt för KLF lämnats åt sidan. Kvar finns de pumpande beatsen, mystiska samplingarna och den organiska känslan – allt som definierade Korallreven 2011, fast i en uppdaterad version.
Skivans bästa låt och mest självklara singel är I’ll Try Anything Once där gruppen gästas av japanen Cornelius. Låten släpptes som singel redan för ett år sedan, och produktionsmässigt hör den mer hemma på debuten än på Second Comin’. Den exotiska rytmen, de bankande trummorna och den ettriga synten är lika mycket en hit nu som då. På en skiva med så många djup som Second Comin’ så spelar det ingen större roll att låten inte är enhetlig med den övriga produktionen. Albumet växer ihop ändå.
Från början var skivan tänkt att spelas in i Bhutan som sägs vara den lyckligaste platsen på jorden. Men efter att ha försökt sätta planen i verket så insåg duon att de bara försökte fly vardagens problem, i ren eskapism. Istället bestämde de sig för att spela in skivan hemma, i Stockholm, där de kunde översätta drömmarna om världens lyckligaste plats till musik istället. Second Comin’ låter inte som världens lyckligaste plats, bara som drömmen om den. ”The highest state of grace/ isn’t far away” sjunger Marcus Joons, och Korallreven sätter därmed ord på den längtan detta album återspeglar. Second Comin’ är en mycket spännande utveckling av en mycket spännande duo och kanske finner de the highest state of grace till nästa släpp.