Kurt Vile & The Violators
It’s a Big World Out There (And I Am Scared)
25 november, 2013
Recension av Johan Alm
Kurt Vile har på något sätt kommit att symbolisera de senaste årens amerikanska slacker-indie, speciellt sedan sitt ordentliga genombrott med Smoke Ring For My Halo 2011. Smoke Ring For My Halo följdes av EP:n So Outta Reach i november samma år – en EP bestående av spår ursprungligen inspelade för Smoke Ring For My Halo och släpptes både som fristående EP och som en del av deluxe-utgåvan av Smoke Ring. Tidigare i år släppte Vile uppföljaren Wakin On A Pretty Daze, en av årets klart bästa skivor, och precis som med So Outta Reach har Vile nu samlat ihop ett gäng överblivna spår som tillsammans bildar EP:n ”it’s a big world out there (and i am scared)”.
Där So Outta Reach bestod av sex nya spår – inklusive en av få lyckade Springsteen-covers i Viles version av Downbound Train – som alla skulle kunna ha inkluderats på fullängdaren känns ”it’s a big world out there (and i am scared)” tyvärr betydligt mer som vad båda EP-skivorna faktiskt är – överblivet material. Av EP:ns sju spår kan endast två räknas som nytt material – resten består av alternativa versioner av material från Wakin On A Pretty Daze.
EP:n öppnar med en alternativ version av Wakin On A Pretty Daze-singeln Never Run Away, följt av en ”reprise”-version av samma spår – betydandes en kortare, alternativ, instrumental version, och även om den nya versionen fortfarande är ett briljant spår är det långt ifrån ”essential listening”, oavsett hur högt man skattar Kurt Vile. Den absoluta höjdpunkten på ”it’s a big world out there (and i am scared)” är dess tredje spår Feel My Pain som utan tvekan skulle platsat på albumet med Vile i högform både som låtskrivare och instrumentalist.
Resterande fyra spår är en förlängd version av Snowflakes Are Dancing samt en instrumental version av Air Bud (som här betitlas Wedding Budz), nya The Ghost of Freddie Roach samt ytterligare en ”reprise”-version av Never Run Away. Det är lätt att förstå varför The Ghost of Freddie Roach valdes bort från Wakin On A Pretty Daze, det är långt i från ett svagt spår men inte i närheten av Viles normala nivå, och de alternativa versionerna är av hög kvalité men knappast essentiella.
Det går inte att klaga på den musikaliska kvalitén på ”it’s a big world out there (and i am scared)” då det i grunden låter precis som vi kommit att förvänta oss av Vile, och på näst intill samma höga nivå. Dess problem består istället av att fem av sju spår är alternativa versioner av redan släppt material, och att inga av dess tillför mer än kuriosa – som en bonusskiva på deluxeversionen av Wakin On A Pretty Daze fungerar det men som ett fristående släpp håller det inte. Alternativversionerna är kul för hardcorefansen men inget av dem skulle kunna ersätta originalen, och det är där ”it’s a big world out there (and i am scared” slutligen landar: intressant för Viles största fans men endast Feel My Pain når längre än så.