Ladytron kan bättre

Ladytron, Siesta!

Betyg: 6/10

I en källare, eller en trappa ned, långt bortom dansgolven som översköljs med svennehouse, där huserar Ladytron som ständigt kryssar mellan gitarrer och synthar. Resultaten stavas mörk elektronisk pop för sena sommarkvällar. Dagen till ära står man äntligen på en svensk scen, dock är det fel tid och fel scen. Ladytron gör sig inte rättvist på den största scenen i solljuset, en mörk spelning på en av de mindre scenerna hade varit att föredra. Och därför tar det inte av trots att man inleder med Runaway.

Man har en skattkista full av låtar, men materialet gör sig inte rättvist här och nu, det är en evig uppförsbacke, som man slutligen övervinner. Vändningen kommer i Playgirls tunga och kraftfulla beats, som sedan följs ut av klassikern Seventeen. Där och då har man vunnit publikens hjärtan, men det är för få glimtar av briljant mörk elektronisk pop för att stå som segrare.

Helen Marnie har en sammetslen röst som varvas med Daniel Hunt, Mira Aroyo och Reuben Wus ackompanjemang, vilket inte minst visas i livefavoriten Seasons Of Illusions. Det nya materialet, läs Ace Of Hz och White Elephant, sitter dock som ett smäck, och lovar gott inför det kommande albumet.

Destroy Everything You Touch ekar ut, och beatsen pulserar samtidigt som kroppen vibrerar, precis den känslan man bör åstadkomma konstant. Förhoppningarna infriades inte till fullo, kanske man rätta till det på en av de mindre scenerna sent på kvällen när man gör ett dj-set på Dans Dakar om några dagar?