Laurel Halo
Quarantine

Laurel Halo – Quarantine

Betyg: 8/10

Inför släppet av Laurel Halos debutalbum, Quarantine, har snacket mest cirkulerat kring det faktum att hon valt att, till stor del, lämna sin röst oprocesserad. Reverbet som kanske hade lyckats spegla rösten i ett annat ljus är alltså, i stort sett, obefintligt. Stunder då hennes röst kanske hade behövt vägledas av teknikens under för att hamna inom ramarna för hur en konventionell popröst ska låta existerar. Kort sagt, ibland sjunger hon falskt. Ibland stör det, men ofta inte. I stället visar det sig ha en ovanlig, alienerande effekt. Alienerande på flera olika sätt. Det finns definitivt lyssnare som kommer störa sig på det till den grad att de inte ger albumet en ärlig chans. Sedan så sitter rösten så annorlunda i mixen, den är mixad väldigt högt och är alltid i centrum, men på samma sätt känns den så otroligt långt borta.

Laurel Halo visar också prov på en väldigt udda popsensibilitet i sitt val av sångmelodier. Melodier som ibland hade kunnat vara skrivna av Björk, men de bärs av förklarliga skäl inte upp lika väl som av den vokala orkan som är Björks röst. I stället balanseras de högt upp i ett relativt ostadigt korthus. Det som hindrar det från att falla är ett stadigt fundament. Samtidigt är också känslan av att allting när som helst kan raseras en stor anledning till varför Quarantine är så märkligt tilltalande.

Synthmattorna och ljudlandskapen hon bygger upp är alldeles underbara i sin detaljrikedom. Vartenda ljud har en textur du nästan kan känna samtidigt som de sveper under, över och igenom dig. Det ska bli intressant att se hur hon utvecklas efter detta, både under namnet Laurel Halo och det lite mer dansanta projektet hon driver under pseudonymen King Felix. Kanske börjar det verkligen hända grejer om Laurel Halo flyter ihop med King Felix, om linjen där det ena projektet slutar och det andra tar vid suddas ut. Då kan hon vara någonting stort på spåren.

Det känns oerhört piggt och uppfriskande att Laurel Halo på sin debutplatta vågar vara så polariserande som hon faktiskt är. Det var länge sedan jag hörde en debut vars lyssnare, förmodligen, så tydligt kommer delas upp i två läger. Det vittnar om en oerhört stark artistisk integritet, samtidigt som skivbolaget Hyperdub visar stor tillit till henne. Jag tror att Quarantine är en perfekt realisation av Laurel Halos initiala vision. Det är någonting starkt att lyckas åstadkomma så tidigt i sin karriär.