LCD Soundsystem
Primavera Sound, 2/6 – 2016

James Murphy känns ofta plågsamt ärlig. Som när han är förskräckt över att tappa sin edge, när han inte hymlar med att mer eller mindre sno andra låtar rakt av, eller när han utannonserar att LCD Soundsystem lägger ner och ska spela sin sista spelning någonsin. Han var nog ärlig då, i alla fall. Men, fem år senare står återigen LCD Soundsystem på scen och framför en best of-blandning som omöjligt kan lämna någon besviken.

Det är tydligt vilken fantastisk diskografi LCD har när de dammar av 15 låtar och man knappt vill byta ut någon, samtidigt som man saknar flera av sina favoriter. De inleder med Us v Them och från den stunden är det gasen i botten i minst en timme. Det blandas friskt från alla tre studioalbum, men något som lyser med sin frånvaro är nya låtar. Med en utlovad skiva under 2016 är det nästan lite förbryllande att de inte har en enda låt klar att framföra. Alternativet kan ju vara att de väljer att spara på materialet – men det blir då också tydligt hur mycket som har hänt sedan de släppte sitt debutalbum för 11 år sedan. När James Murphy sjunger första versen i den fantastiska New York, I Love You but You’re Bringing Me Down avbryter han sig mitt i raden ”Like a rat in a cage, pulling minimum wage” och säger ”shit I can’t fool you”. Det är som alltid, plågsamt ärligt.

Men hur ärlig James Murphy än framstår börjar man undra om han är ärlig mot sig själv. När de spelade sin sista show, tänkte han då att de skulle turnera fem år senare och inte ens ha ett album i ryggen? Om man är cynisk kan man tro att han bara vill tjäna pengar. Men egentligen kanske det handlar om att han inte längre är förskräckt av tanken på att tappa sin edge. Och att göra något för att tjäna pengar kanske inte är mindre nobelt än att göra det av andra anledningar. Det måste vara resultatet som räknas. För det är omöjligt att inte känna euforin under den stegrande avslutaren All My Friends, med glädje ta ton i publikens falska ”ahh-aah”-sång i Dance Yrself Clean eller dansa till käftsmällen Daft Punk Is Playing at My House.

En återföreningsturné är annorlunda än en avslutningskonsert. När de gick ut med en explosion som bestod av fyra timmars speltid på Madison Square Garden skrev de en historia som de suddar ut nu. Men det känns knappt som de varit borta – LCD Soundsystem är lika fantastiska som de alltid har varit. Men det är något som skaver under ytan.