Lee ”Scratch” Perry
Emmabodafestivalen, 22/7 – 2015

Dublegendaren Lee ”Scratch” Perry är 79 år. Det är ett under att han vid den åldern fortfarande är ute i världen och framträder. Att denna inflytelserika herre besöker Emmabodafestivalen är definitivt en av de mest intressanta och överraskande svenska bokningarna i år. Själva spelningen blir dock tyvärr inte speciellt intressant – snarare är den bland det konstigaste jag har upplevt på en scen.

Spelningen får direkt en superunderlig inramning när någon naiv reggaesnubbe i publiken håller upp en Bob Marley-flagga. Perry säger ”put down the flag”. Flaggan är kvar. Perry upprepar det om och om igen. Låten avbryts. Flaggan tas till sist ner. Perry tar om låten. Flaggan åker upp igen.

Och så håller det på in absurdum. Perry tycker uppenbarligen det är respektlöst att vifta Bob Marley framför hans ansikte och blir arg på de som gör det och kallar det ”evil games”.

Spelningen får en vändning när han börjar sjunga om ”the pipe” och en pipa med okänt innehåll intar scenen. Han ber då om ursäkt för den dåliga stämningen som skapades i början, och börjar nu istället prata om hur kul det är med festande.

Förutom varierande språkförbistringar och kulturkrockar som uppstår i mötet med den fulla electroälskande publiken så dras spelningen med ett mycket större, grundläggande problem. Lee ”Scratch” Perrys främsta innovationer har skett i studiomiljöer. I Emmaboda har han dock med sig ett lagomt engagerat liveband, vilket gör att hans särskiljande sound är som bortblåst. På Youtube kan man se en spelning från 2013 när han istället har en DJ med sig och skillnaden är som dag och natt.

Det är kul att ha sett Lee ”Scratch” Perry. Men spelningen i sig var för konstig, obekväm och svajig för att bäras upp av något annat än själva sensationen av att se honom.