Les Big Byrds monotona kraut når inte ut

Les Big Byrd, Emmabodafestivalen

Betyg: 6/10

På Teddybears senaste fullängdare Devil’s Music kan man på låten Wolfman höra ett musikaliskt intresse hos bröderna Åhlund som är annorlunda än Teddybears elektroniska danspop. Wolfman karaktäriseras av en repetitiv gitarrslinga dränkt i reverb, en kraftigt effektpåverkad mick samt en bas som knappt lämnar sin först anslagna ton. Närmaste benämningen är egentligen krautrock, eller i det här fallet snarare krautpop.

Les Big Byrd är Joakim Åhlunds sidoprojekt, och här hör man fortsättningen på krautambitionen som smög sig in på Devil’s Music. Den självbetitlade EP:n är progressiv men samtidigt poppig, och live blir det en gyllene kombination av de båda. Det låter med andra ord riktigt bra när inledande Strider tar oss få som är samlade med på en resa som stimulerar tjusningen med monotont malande. Zig-Smile, bandets poppigaste låt, sticker inte riktigt som den pärla den borde vara. Åhlunds röst är inte dålig, men tunga effekter och sång studiotrimmad till perfektion är svårt att ta med upp på scen. Men även om de högsta tonerna stundtals mer låter som en parodi är inte sången varken det mest framträdande eller viktigaste elementet i den reverbdominerade ljudmattan, så Åhlunds dåliga sångprestation är överkomlig.

Bandet är uppenbart publikskyggt. De gömmer sig bakom långa kappor med luvan över huvudet, och anonymiteten späs på ytterligare av de blinkande glasögonen i varierande färger som alla har på sig. Åhlunds scenspråk är likadant när han har en teddybjörnsmask på sig som när han inte har det, men resten av kvartetten står stela bakom sina instrument. De når inte ut till publiken, men att göra det är inte heller det lättaste då den snarare fylleglada än genuint glada skaran inte verkar vilja ha mycket med bandet att göra, utan hellre spenderar tiden med att planlöst dansa in i varandra. Höjdpunkten på EP:n, sjuminuterseposet Streams Of Unconsciousness, avslutar den knappt trettio minuter långa spelningen som tyvärr inte blir mer än godkänd.

Foto: Magnus Olsson