Lever på hitarna

Parken

Stora Scenen, Rookiefestivalen

Betyg: 6/10

Jag hade länge sett fram emot att se Parken. Lättsamma popmelodier och en ansträngt ljus röst skulle göra sig bra klockan nio på en fredagskväll. Men uppenbarligen tyckte få som jag. Vi kan inte vara mer än 75 personer som står och gungar till öppningslåten Ser Du Stjärnan I Det Grå? och det är uppenbart att Parken inte hade väntat sig en så pass liten publik. Han ler när han kommer in på scen och tar på sig gitarren, och skakar lite lätt på huvudet. ”Tack ska NI ha!” säger han smått ironiskt efter Väntar På Något Stort och pekar på oss femton trotjänare som står längst fram vid staketet.  Åt Helvete Med Himlen ger dagens första publiksvar, och Parken ber oss sjunga med om vi kan. Något som inte sker med någon genomträngande kraft, men det höjer ändå stämningen. Jag Har Varit Vilsen Lisa rivs av direkt efteråt och publiken smådansar när Parken sjunger om drömmar som gick åt skogen.

Spelningen fortskrider på samma sätt. Parken och hans två medmusiker gör sitt bästa för att ge oss få som är här en bra show. Medmusikern på percussion, som inte bara slår på sitt minimalt begränsade trumset utan även på marken och på lådor han har omkring sig röjer tillsammans med mannen vid synthen mer än någon i publiken, och när synthmannen plockar fram saxofonen möts han av stort publikjubel. En show blir det i alla fall, och en hel del skämt, fjäderlätta popmelodier och hitparaden fyller stundtals det tomrum som den uteblivna publiken skapat. Och gungar gör det. Stundtals.

Mittenpartiet av spelningen blir lite avslaget. Parken spelar många nya låtar som går i rätt långsamt tempo, och uppenbarligen har ingen i publiken lyssnat in sig på nya plattan Framtiden Var Här. Det dröjer ända till Vad Ska Vi Göra Med Henry? och finalen Låt Mig Få Följa Dig Ner innan allsången och smådansandet tar fart igen. Parken lämnar scenen utan några större applåder . Vi är för få i publiken för att klappa in honom igen, och dessutom verkar alla nöjda med det som levererats. På det hela gör Parken en ljummen spelning, som blixtrar till under hitarna från debutalbumet, och den uteblivna publiken drar ner både stämningen och betyget.

Text: Jon Egerlid