När medlemmarna i Liars svarade på en annons som sökte bandmedlemmar år 2000 var grunge-eran död sedan flera år tillbaka och ur dess urvattnade spillror började istället en ny genre få ett uppsving: danspunken. Kort sagt är och var detta en genre för människor som ville dansa men samtidigt inte ville behöva visa intresse för den dansmusik som parallellt med Liars formande regerade; bubbelgumspop i alla dess former. Låtsas inte som att ni blundat för Aquarius av Aqua, Forever av Spice Girls eller Britney Spears legendariska album Ooops!… I Did It Again. De släpptes alla samma år som Liars bildades och föll inom ramarna för det som topplistorna just då törstade efter.
14 år senare kan vi konstatera att varje era har sitt slut. Bubbelgumspopen är inte längre lika eftertraktad och ligger numera på hyllan där den matar nostalgi till den yngre generationen Spice Girls-fans genom en nappflaska. Sju studioalbum senare håller sig Liars lyckligtvis kvar på banan med ett järngrepp om den så kallade danspunk som deras musik gång på gång placeras i genremässigt. Faktum är dock att de aldrig tycks hålla sig på den säkra sidan av vägen. Mess är ett klockrent exempel på detta, då bandet sparkar igång sitt nya verk genom att släppa den rytmiska och strukturerade första singeln Mess On A Mission med den medryckande refrängen ”Facts are fact and fiction’s fiction”. Med officiell release i mitten av mars kunde vi äntligen slå upp våra vintertrötta ögon och ge singeln ett varmt mottagande och andas ut över det faktum att våren är här och Liars har levererat en danspunk-hit över förväntan.
Nu när Mess är här i sin helhet tar det emot extra mycket att behöva vira in innehållet i en specifik genre. Detta på grund av att Liars så sällan cirkulerar kring en och samma punkt. Vid sidan av träffsäkra singlar och enstaka spår låter de sin musik falla raka vägen ner i den mörkaste avgrund av dystopi och experimentella sammanbrott så som femte spåret Can’t Get Well eller avslutande Left Speaker Blown. I dessa fall handlar det enbart om lyssnarens mottagande. Dessa spår är endast ett fåtal exempel på att Liars musik felaktigt och exkluderande klassas som danspunk. Förstår du eller vill du bara dansa?
Teoretiskt sett hade Liars kunnat släppa ett helt album med hits som Mess On A Mission och du hade kunnat dansa dig svettig och människorna runtomkring dig hade kunnat duscha dig i starköl (Blir det Austin Psych Fest i sommar eller?) men så småningom hade du saknat en faktor. Den balanserande, utforskande faktorn. Den faktor som gör att du frivilligt stannar upp och uppmärksammar musikens syfte och innehåll. Den faktor som gör att Liars, 14 år och sju studioalbum senare fortfarande lyckas leverera hänförande spår rakt igenom skivan – inga undantag.