Sedan sitt första singelsläpp i höstas har Liss hunnit fånga mångas uppmärksamhet. Billboardgiganten Pharrell Williams har spelat upp dem i radio, spelningar har hyllats och de har blivit signade till det anrika skivbolaget XL Recordings. Låtar som Try och Sorry har triggat upp spänningen för avtäckandet av nytt material, men EP:n First kommer med ett litet litet antiklimax.
Liss souliga pop är musik som går fint att lyssna på trots spänningshuvudvärk – det är snäll musik som med sin värmevind kan vända ens humör en trist dag. Det är i högsta grad feel good-låtar, trots en något nedstämt tematik där Søren Holm för det mesta velar om en knepig relation. Sorry markerar hur partnern inte borde sätta några förhoppningar till honom och strax därefter har han gjort en u-sväng och vill istället låta sig bevisa att han är Good Enough. I Miles Apart tar han återigen avstånd, för att till sist dödförklara det hela i Without Me och lägga skulden på den andra. Dialogen fram och tillbaka är i viss mån relaterbar, men mest vill man bara skaka om honom och be honom sluta krångla.
Skippar man att se till helhetsperspektivet och låter låtarna leva sitt eget liv – som sig kanske bör i dessa individualistiska tider – fungerar de snarare som olika versioner av samma sång, att ta fram när man kan relatera till respektive del av Holms kärleksknas. Good Enough är det finaste nya tillskottet i Liss diskografi, med optimistiska utsikter och en refräng som är svår att inte sjunga med i.
Liss vill att vi ska göra ett trust fall i deras armar, och soundmässigt fångar de upp oss varje gång. Det är svängigt, medryckande, läckert. Men efter en så pass stor uppbyggnad inför släppet blir materialet lite torftigt. På fyra låtar hinner de aldrig riktigt visa sidor vi inte hört förut. Det hela blir för det mesta ett upprepande av vad vi redan visste – att Liss gör skinande soulpop för soliga dagar, och stundtals stannar det tyvärr där. Sorry och Good Enough lyckas lyfta sig över det, men Miles Apart och Without Me blir nästan offer för sig själva i sin putsade ljudbild och behöver några fler lyssningar för att ge avtryck.
Liss är lättillgängliga och charmiga, om inte för hjärtevänner så för lyssnaren. De vet att de är bra och tänker inte krångla till det med att verka svåra. De levererar soundet vi kom till dem för, och inte förtjänar de väl egentligen att få kritik för det. First kommer att fungera som uppladdning för personer på väg till sin date där de ska visa att de minsann är bra nog för den andra. Samtidigt kommer den sätta stämningen och ge en lysande fond till många picknickar och grillhäng i sommar.