Lista

Sponsorerna tar över Way Out West

Publicerad: 10 augusti 2018 av Magnus Olsson

I tolv år har Way Out West utklassat resten av festival-Sverige, faktum är att de varit så top of mind att ingen ens varit riktigt nära. De har ritat om festivalkartan, paketerat en festivalupplevelse så långt ifrån en lerig åker det går och övertygat hela Södermalm om att en helg i Göteborg är ett måste varje augusti. All heder.

Googlar du ung, medveten och trendig kommer en bild på Way Out West upp. Det är inte bara festivalledningen och vi besökare som fattat det, även landets alla marknadschefer står på led. Alla vill de associeras med det unga och trendiga som de i Keynote-presentationer beskriver som early-adopters.

Historiskt sett har svenska festivaler varit usla på att tillvarata nyttan, kraften och ekonomiska uppsidor av varumärkessamarbeten. Även här har Way Out West varit en festival i framkant som gett sina besökare nya, unika och kittlande upplevelser. Man har arrangerat samarbeten som engagerat sina besökare, helt i linje med den profil och den progressiva kraft festivalen stakat ut – miljövänlig, hållbar och framtidstrogen. Med SJ har man arrangerat festivaltåg och med Volvo har man testat på delningsekonomin genom att låta besökare dela på ett festivalarmband.

När man 2012 lanserade en helt vegetarisk festival var det helt utan någon dold agenda. Enligt samma devis var det inte när de plötsligt slopade mjölken – då var de backade av Oatly, den gapiga havrejätten med Carnegie-miljoner i ryggen och helt plötsligt stod Alex & Sigge och googlade mjölk. Kanske var det skiftet. För det var i samma veva som vägen in blev som Drottninggatan, med undantaget att varje stånd längs vägen hade en inne-DJ från Stockholm som spelade smöriga R&B-hits.

Tro mig, folk får äta hur mycket de vill av Findus ärtglass, hänga i TuttiFruttis photobooth eller fånga en Doritos-påse ur någon utskjuten kanon. Men det har skett en explosion – i år är det exempelvis 25 sponsorer på plats på ett eller annat vis, fler än det står band på festivalens två största scener. Vissa gör det snyggt, fyller en funktion och skapar mervärden. Ölpizza och milkshakes med sprit i är två lysande exempel, den sistnämnda borde bara ha lämnat vip-området och kommit ut till folket.

Det är en hårfin balans vad som egentligen fyller en funktion. Att besökare vill ha öl, cigg och käk är festivalernas A, B och C. Men det märks en irritation bland besökare, i kommentarsfält och på nätet när du i år kan förfesta med ett kreditbolag, få en klocka på köpet och när en av scenerna är så dränkt i branding att du själv inte vet var du är. Way Out West ska såklart få göra business, inget snack om saken. Det är till och med fullt nödvändigt i den benhårda konkurrens som råder om internationella toppnamn, inte minst med en fallande krona som gör artisterna dyrare. Poängen är bara den att det är tydligt att företagen får ut mer, behöver Way Out West, dess varumärke och publik mycket mer. Rocken dog exempelvis när Anton Newcombe från The Brian Jonestown Massacre sprang runt på den där söndersponsrade YouTube-scenen.

Det tappar lite av den trovärdighet som gjort att festivalen tagit sig till den unika position de faktiskt har på den svenska festivalscenen. Way Out West ska ju vara kraften framåt, sticka ut hakan och allt det där. Det behöver inte finnas en avsändare eller partner i allt man gör. Jag vill höra vad Way Out West vill, som när de gjorde det vågade movet att slopa allt kött. Jag bryr mig inte lika mycket om vad ett annat företag vill tillsammans med Way Out Wests varumärke.

Läs också

Array ( [0] => WP_Term Object ( [term_id] => 155 [name] => Way Out West [slug] => way-out-west [term_group] => 0 [term_taxonomy_id] => 156 [taxonomy] => post_tag [description] => [parent] => 0 [count] => 482 [filter] => raw ) )