Linné

Little Dragon
Way Out West, 10/8 – 2019

Publicerad: 11 augusti 2019 av Freja Wehrling

8

När Little Dragon spelar är det som att allt det regn som byggts upp under de senaste dagarna släpps loss. Eftersom bandet spelar i Linnétältet är detta bara till deras fördel, och tillsammans med festivalbesökarna – varav en betydande del nog mest är tacksamma för skydd från regnet – skapar de en fest värdig en lördag på Way Out West.

Trots att kvartetten aldrig blivit riktigt så stora i Sverige som de är utomlands är det en relativt stor publik som befinner sig framför scenen. När Ritual Union börjar står det klart att det inte endast är avsaknaden av regn som lockar, utan framförallt är det deras synttunga pop som besökarna är här för. Denna sätter genast igång med att värma upp tältet och den lilla dans som uteblir framför scenen framförs istället uppe på den. Att bandet inte får spela på Stay Out West känns nästan orättvist mot deras musik som inte vill annat än erövra natten, speciellt när utbudet på de senare konserterna saknar den energi som framförs här. Bandet på scen verkar dock inte bry sig nämnvärt om spelplatsen, utan leker med både takter och melodier tills det överröstar spöregnet utanför.

Det är sällan Little Dragon låter sina dansvänliga beats helt falla på plats – ofta avbryts de av knasiga syntsolon och dylikt, men det hela blir härligt excentriskt och sympatiskt. Yukimi Naganos energi smittar av sig och avbrotten blir till danspauser att totalt släppa loss till. Om de hade haft en längre spelning – vilket de egentligen förtjänar, som en av Sveriges större musikexporter – hade både hypnotiserande dans och tokigheter kanske kunnat få ta plats. Samtidigt blir blandningen som tillhandahålls idag väldigt frigörande, med ständiga små explosioner och en fängslande dynamik.

  • Kvartetten i sig fungerar som en helgjuten organism och det märks att de spelat tillsammans i mer än tjugo år. Trots att konserten innehåller mellansnack som ”Nu ska vi spela några låtar från stenåldern” känns de lika aktuella då som nu. Constant Surprises görs om till en låt värdig även de största scenerna, och det är med en större ödmjukhet än de egentligen borde ha som alla fyra medlemmar står på scenen. Varje komponent i deras musik får ta del av rampljuset och speciellt Fredrik Wallins basgång får här skina lite extra.

    Little Dragon skapar dansorkaner som hade kunnat tävla med vädret utanför tältet, och när vi mot slutet bjuds på både Lover Chanting och Bonfire når spelningen sin absoluta höjdpunkt. Genomgående under konserten visar gruppen på sin stjärnstatus, både dåtida och framtida, och det tydligt att de kommer fortsätta leverera hits ett bra tag till. När spelningen går mot sitt avslut vill nog ingen inblandad att den ska upphöra – delvis för att vi då måste ut i regnet igen, men absolut till största del för att vi inte vill sluta dansa.

Läs också

Array ( [0] => WP_Term Object ( [term_id] => 86 [name] => Little Dragon [slug] => little-dragon [term_group] => 0 [term_taxonomy_id] => 87 [taxonomy] => post_tag [description] => [parent] => 0 [count] => 17 [filter] => raw ) [1] => WP_Term Object ( [term_id] => 155 [name] => Way Out West [slug] => way-out-west [term_group] => 0 [term_taxonomy_id] => 156 [taxonomy] => post_tag [description] => [parent] => 0 [count] => 545 [filter] => raw ) )