Little Jinder
Uddevalla Solid Sound, 13/6 – 2015

Little Jinders musik blir nästan ironisk mot estetiken som omgärdar den. Omslaget till debutskivan flörtar skamlöst med J-pop-genren och hon sjunger med sockersöt stämma om att ”för mycket folk e så lol”, samtidigt som hon döpt en av låtarna till Random folk. Det är en yta som är enkel att avfärda till den grad man kan ta kärleksdeklarationen ”superdupermegakär” på allvar, men faktum är att det fungerar. Hennes new wave-influerade musik är en alldeles utmärkt mall för ytterligheterna. Det funkar, helt enkelt.

Men där Jinder lyckats översätta hennes sensibiliteter till någon form av musikalisk kärlekshedonism så är hennes liveshow förvånansvärt sparsmakad. Utöver att 80-talsviben gör sig tydligare och ännu bättre i liveformat så känns scenen lite som en för stor tröja. Jinder svänger med kjolen och gör egentligen sitt bästa för att fylla ut, men i den molntunga eftermiddagen är det rent visuellt rätt tråkigt. Les Big Byrd ställdes dagen innan inför samma problem men löste det till stor del genom en simpel backdrop (och har kanske inte riktigt samma förväntningar i egenskap av att vara ett stillastående rockband). Jinder får navigera sig mellan kablar och keyboards på ett rätt omständigt sätt, men, citat: vad gör det om 100 år?, särskilt när hon sjunger så pass bra och låtarna av någon outgrundlig anledning låter ännu bättre i liveformat.

Vita Bergens klockors smörighet och överdrivet bombastiska produktion borde vara en solklar höjdpunkt men Jinders röst drunknar i gnissel och dåligt ljud samtidigt som publiken aldrig riktigt orkar hålla jämna steg. Det är en spelning som aldrig lyckas komma över sina tekniska trassel utom i små ögonblick av briljans, och är man villig att se bortom det kan man ha en riktigt trevlig stund. Det funkar, precis som resten av Jinders musik, trots att det inte riktigt borde det.