Live
Little Jinder
Where’s the Music?, 13/2 – 2016
Publicerad: 14 februari 2016 av
Nike Rydberg
7
Ingen E som Little Jinder E. Med lite viljestyrka kan man se henne som en lokal motsvarighet till Grimes – de två 27-åringarna är just nu bäst i världen på att integrera uppväxtårens tuggummipop i modern elektronisk musik. Men där Claire Boucher byggt en hög mur av integritet kring sin person står Jinder fullständigt utblottad på andra sidan. Att lyssna på Allting suger är som att få läsa sms:en till hennes bästa vänner, utkasten till tweets som aldrig borde se dagens ljus. Albumet rymmer på en och samma gång årets mest och minst allsångsvänliga rader: ”Vem har cigg? / Jag måste ligga sen / Gör vad som helst, låtsas gilla trance.” Att allt hon sjunger är på riktigt blir uppenbart för alla som hör hennes mellansnack på Where’s the Music?. ”Jag ser typ ut att gilla trance i de här kläderna! Då kanske man får ligga någon gång. Jag är faktiskt singel – hur sjukt är inte det?!”
Jinders neonlinne lyser i scenmörkret, där hon omges av samma illa åldrade 80-talskitsch som på Allting sugers omslag. Visuellt påminner det om en gammal MTV-video, men inledande Dö är som att se en ny stjärna tändas. Efter den senaste månadens genombrott är Jinders utstrålning totalt övermänsklig. Den pågående turnén har snarare haft egenskaperna hos ett segertåg – hon är mitt uppe i att överträffa sig själv just nu. I Norrköping visar det sig i varje steg genom en krossande proffsighet. Varje gråtmild ton hamnar precis där den ska, varje ord levereras med vetskapen om hur många i rummet som kommer att sjunga med.
”Rummet” är i det här fallet en enorm före detta industrilokal. Värmekyrkan, som den numera heter, ger en andlöst mäktig inramning till Little Jinders småskaliga texter. Men vad man vinner i estetiken förlorar man i akustiken. Ljudet studsar fram och tillbaka, för att längs vägen dränkas i bruset av en publik som får svårt att fokusera. Någon som däremot anpassat musiken till sin omgivning är Jinder själv. Vad som på albumet haft små proportioner är medvetet infogat i ett livesammanhang – låtar som Ful och tråkig tjej framförs genom ett klubbigt filter som väver ihop sovrummet med dansgolvet. På ett talande sätt gästas Hångellåten av Rebecca Scheja ur Rebecca & Fiona. Super 8 blir till technicolor gold. Lagom till extranumret har förvandlingen blivit total genom en remix av Inga E som vi E, där låten förvridits till oigenkännlighet. Som kontrast till allt som föregått den blir det ett förvånande lojt och abrupt avslut, långt före utsatt tid. Förhoppningsvis har Little Jinder ett gulligt trance-fan väntandes i logen.