Det går två röda trådar genom allt Lizzo gör: det höga värdet hon sätter på sig själv, och den enorma glädjen hon har för att göra musik. Att lyssna på hennes låtar är som att kliva ned i ett varmt bubbelbad av självdyrkan och eufori. Lizzos namn har kanske inte hunnit lägga sig på allas läppar än, men varje person som tillbringat en halvtimme med den sjungande, rappande och tvärflöjtspelande gudinnan predikar om hennes storhet vid varje givet tillfälle. “If I’m shinin’, everybody gonna shine” sjunger hon på dunderhiten Juice, och visst är det så. Lizzos självförtroende är för stort och mäktigt för att kunna förvaras i en enda person, alla som lyssnar på hennes musik måste agera husrum.
Cuz I Love You är Lizzos första album på Atlantic Records, och även soundet har blivit större. Lager på lager av snygga ljudslingor bygger och pausar på precis rätt ställen för att skapa ultimata popdängor. Den proffsiga produktionen ekar Prince, inte minst i Crybaby, men albumets poppiga riktning låter Lizzos rappande ta baksätet. Attityd kommer aldrig vara en bristvara i Lizzo-sammanhang, men på Cuz I Love You blir den en aning nedtonad, och i vissa fall lätt syntetisk. Ämnen som girlpower, HBTQ-kärlek och vikten av att älska sig själv får varsitt Lizzo-anthem. Inget ont om bop-värdet i någon av dessa låtar, men under Like a Girl kan man praktiskt taget höra girltrip-filmer ställa sig i kö för att få använda den lagom kaxiga girlpower-låten i sina trailers. “Find me up in Magic City bustin’ hundreds by the bands / And I throw it (like a girl) / Go and throw it (like a girl) / Hangin’ out the 750, feelin’ bossy in my city / ’Cause I run it (like a girl) / Run it, run it (like a girl).” Det är konventionellt och lättlyssnat, men vem har sagt att feminism inte får vara roligt ibland?
På många sätt liknar Lizzo sin idol Missy Elliott. Båda är svarta kvinnor med icke-normativa kroppar som utnyttjar element från olika genrer för att briljera i kreativt textskrivande och skapa stämningshöjande bangers. Missys kärna ligger, precis som Lizzos, i dansanta lyckopiller till beats och text som uttrycker att hon är något av det bästa som hänt världen. Just därför är det inte bara passande att Missy Elliott gästar låten Tempo, det är en tjänst för hela mänskligheten. Tillsammans rappar de årets absoluta twerkanthem. “Slow songs, they for skinny hoes / Can’t move all of this here to one of those / I’m a thick bitch, I need tempo / Fuck it up to the tempo.” De R&B- och hiphopgränslande ikonerna från varsin generation gör det de båda gör bäst: utstrålar så mycket självförtroende att det blir omöjligt för lyssnaren att inte bli smittad. Alla som lyssnar på Tempo blir en thick bitch.
Lizzo sitter utan kläder framför en svart bakgrund på albumets omslag, och har pratat om hur hon känner sig som mest bekväm när hon är naken. Samtidigt erkänner hon att det även är då hon är som mest sårbar, och ser den poetiska ironin i att känna sig som tryggast när alla murar är sänkta. Men även om Lizzo är bekvämast när hon är blottad, så har hon inte riktigt lyckats hitta balansen mellan självsäkerheten i hennes låtskrivande och sårbarheten i hennes känsloliv. Albumets titelspår, tillika svagaste länk, är ett praktexempel på just det. “I thought that I didn’t care / I thought I was love-impaired / But baby, oh baby / I don’t know what I’m gon’ do / I’m cryin’ cause I love you.” Semiballaden Cuz I Love You bygger på ett förhållande som tog slut, men även om känslorna är genuina så framstår låten inte som detsamma. Bombastisk instrumentation och skrytigt bra sång, som annars är Lizzos starkaste vapen, får refrängen att låta överdriven och ärligt talat lite gnällig. Balansen mellan sårbarhet och pondus sitter inte riktigt, och ibland skulle hon tjäna på att våga släppa sidorna vi redan älskar av Lizzo för att visa ett större omfång av sin talang.
Med det sagt är det alltid kul att lyssna på Lizzo. Det krävs en personlighet som hennes för att inte drunkna i en så pass välslipad produktion. På Cuz I Love You lyckas musiken matcha hennes egen lekfullhet, och i alla fall sju av elva låtar är av klockrent singelmaterial. Exactly How I Feel kanaliserar James Brown samtidigt som den samplar en tekokare, Soulmate är den sortens låt man skriksjunger med i innan man lärt sig texten, och Juice är så bra att alla andra poplåtar borde skämmas. Förutom Missy Elliott och Gucci Mane gästas plattan dessutom flera gånger av den eminenta Sasha Flute, Lizzos tvärflöjt. I upplösningen av Heaven Help Me, platsen där trap och gospel möts, erbjuder Sasha en välbehövlig smakbrytare i form av ett solo som får hjärtat att stanna och tårarna att forsa. Cuz I Love You är ett ånglok till platta och lyckas hålla energin på topp hela vägen, men den erbjuder även kortare stunder av lugn och klarhet. Lizzo är en superstjärna ut i lösnageltopparna, och det här är hennes största steg hittills på vägen mot totalt världsherravälde.