Llojd
Blekingska Nationen, 14/3 – 2014

SMHI har utfärdat klass 2-varning när jag i sista stund sätter mig på cykeln och trampar ner till Blekings Nationen i Lund. Väl där är det precis som vanligt på fredagskvällar: tygpåsar och fempanelskepsar trängs på ett svettigt, ölstänkt dansgolv där Håkan Hellström dånar fram ur högtalarna. Med andra ord helt rätt forum för Kalmar-duon Llojd, som tidigare under året förkunnade sin återkomst på bästa möjliga vis.

Inledningsvis är det lite trevande – ljudet är inte helt klockrent och det verkar finnas ett uns av nervositet uppe på scen. Trummorna låter ibland som de är i otakt och gitarrslingorna skär till lite i öronen. Oroliga blickar byts mellan medlemmarna, trots att ljudet korrigerats är det ändå inte helt felfritt. Det är väl egentligen först när det är dags för Simrishamnsgatan som både bandet och publiken vaknar på riktigt. Detta trots att låten, tillsammans med resten av bandets tidigare material, försvunnit från både Spotify och resten av bandets officiella kanaler. Att 2014 är något av en nystart för bandet är ganska tydligt – och som man inlett året hittills är det egentligen fel att klaga.

Publiken har alltid varit närvarande kroppsligt, men tankarna verkar ofta ha varit någon helt annanstans. Det är nog många som tänker tillbaka på det som hände tio minuter innan bandet gick på, när Maggio dundrade ur högtalarna och det gick att sjunga med. För det är viktigt. Nu kan åtminstone de främre raderna texten, och med publikens stöd lyckas Llojd vända spelningen åt rätt håll. Energin smittar av sig, alltfler huvuden vrids mot scenen och applåderna växer sig större efter varje spelad låt. Även om det är en del nyare, osläppt, material rör sig bandet med en ny pondus och den tidigare osäkerheten är som bortblåst.

När körningen i Om vi faller drar igång växer jublet, publiken studsar upp och ner och bandet behöver inte göra mer än att hålla takten och le sina största leenden. Nu kan nästan samtliga närvarande texten, och bandet behöver bara tacka och ta emot. ”Trött på tugget om koks i Berlin” låter det från Lunds hippaste publik, men nu är det inte rätt tid att vara självkritisk. När det hela är över ropas det på mer, men personligen är jag ganska nöjd. Llojd har i nuläget inte mycket mer material som bör spelas live (även om en ny singel är på gång), så den dryga halvtimmen bandet befinner sig på scen räcker gott och väl.