Lo-fi med Milk Maid

Milk Maid, YUCCA

Betyg: 7/10

Bästa spår: Dead Wrong

Det går på något sätt inte att snacka skit om lo-fi-genren. Att producera musik i ett konstruerat garage och sedan läsa Kafka är någonting som imponerar på oss människor. Det finns ett skimmer av ödmjukhet som sedan späds på av en gnutta kvalitet. Den här kvaliteten är inte så viktig, bara det låter medvetet.

Att utstråla säregenhet i form av billiga produktionssätt upprätthåller en slags idyllisk form av en ”du kan gå din egen väg-anda”. När resultatet sedan andas 2.0 på högskoleprovet och låter både mystiskt och annorlunda fattar man liksom ingenting. Vadå, kan man vara både smutsig och elegant? Helvete vad tufft!

Det är lätt att gå i den fällan. Jag har gjort det massor av gånger, mest för att jag vill.

Milk Maid är ett vanligt lo-fi-band. Det finns inget unikt hos engelsmännen, inget revolutionerande. Ändå kan jag inte låta bli att på allvar bli berörd av de välutformade gittarslingorna och den lågmälda sången, vars takt passar perfekt en sommarkväll som denna. Lite lagom oskuldsfullt och härligt.

Jag är svag för den medryckande lo-fi-kulturen, det bara är så.