Debaser Medis
Local Natives
Stockholm, 19/11 – 2016
Publicerad: 21 november 2016 av Johanna Eliasson
Local Natives inspelade material kännetecknas av spröda, högt flygande melodier och knäppande trumslag som i kombination ofta ger samma svällande känsla som kommer om våren när lövknopparna på träden slår ut. I liveformat tar låtarna en annan form – vårkänslorna får ta ett steg åt sidan för en annan slags eufori, en med större tyngd och briserande explosionskraft. Kanske är det färgat av det senaste albumsläppet Sunlit Youths ökande tyngd med tjockare syntlager och basgångar, där de tidigare delikat sammanflätade stämmorna nu allt oftare tar sig uttryck som arena-allsång.
Trumsektionen och sången är ofta drivkraften när Local Natives tar till scenen på Debaser Medis. Slagen har en genomträngande kraft som får bröstkorgen att vibrera, medan körsången driver upp slagkraften och låter publikens energi mata musikerna för en ännu starkare intensitet. Tidiga spår liksom Wide Eyes och Heavy Feet funkar utmärkt brevid nyare släpp liksom Past Lives och Coins. Det går att säga att Local Natives material inte helt gör sig rättvisa inspelat. Många nyanseringar är frånvarande live, men de är istället på ett nytt sätt hänförande när de river tag i hela lokalen och skapar en pulserande samvaro mellan alla närvarande.
De högt svävande tonerna som hör Local Natives till gör att Kelsey Ayer och Taylor Rice flera gånger verkar ta i från tårna för att få ut rätt. Det lyckas de inte alltid att dölja – när Ayer tar till de högsta sektionerna, tonmässigt och volymmässigt, riktas hans blick tomt mot bakre väggen i lokalen. Koncentrationen tar bort lite av inlevelsen, och när långa stycken håller sig i de här trakterna blir de höga tonerna stundtals snarare skränande än upplyftande. Sångarrollen byts ofta mellan bandmedlemmarna, instrumenten likaså. När mikrofonerna får en paus och allt fokus ligger på det instrumentala går det som elektroimpulser mellan bandmedlemmarna på scenen. Det är som att en liten spärr har lyfts för dem, och att de äntligen får fria tyglar att helt leva i sina utsvängningar.
När kalifornierna tar till ett av sina mellansnack för att ingjuta hopp efter hemlandets skälvande politiska läge, samt passar på att hylla Sverige som ett andra hem är det på publikens reaktioner klart att det är en ömsesidig ömhet. När scenljuset skiner på lyssnarna med jämna mellanrum ser vi lika många som i fullständig njutning ler och blundar helt för sig själva som det är människor som dansar i eufori. När bandet avslutar med en total urladdning till en blixtrande ljusshow har Local Natives visat en helt ny sida som inte är självklar när man bläddrar igenom deras låtbibliotek hemma på datorn.