Lorentz & Sakarias
Hultsfredsfestivalen, 13/6-2013

Hiphop på svenska blir ofta, precis som språket, trubbigt och skarpt. Lorentz & Sakarias har jobbat sig runt detta med tveksamma vokaler och engelska fraser, samtidigt som de spelar på trubbigheten med rullande r och markerade konsonanter. Visserligen är deras rim inte alltid klockrena (men vi är upp i köket, Tina / vi är fett många här, Kina), men istället för att stjälpa dem har det snarare bidragit till deras charm.

Deras spelning på Hultsfredsfestivalens tältscen White Stage blir ett skönt uppehåll från regnet.  Det är nästan omöjligt att se bröderna genom motljuset som omger dem, vilket för tankarna till det storstadsliv och klubbkvällar som de ofta målar upp i sina texter. Redan på andra låten, Nike, får de igång publiken som hängivet sjunger med under hela spelningen. Med sig har de en trummis som hjälper till att ge det hela en livekänsla. Lorentz & Sakarias själva verkar vara på strålande humör och vägrar sluta påpeka hur kul det är att vara på Hultsfred. Deras texter får det framförande de förtjänar – som när Lorentz sitter på scenkanten och framför den intima och personliga låten Molnen (ni kan inte nå mig).  Det mest imponerande är dock hur de ständigt lyckas fylla upp hela scenen, något som inte är självklart på en scen av denna storlek. Mitt i allt hinner de med en allsång till Rihannas Diamonds-refräng.

Två extranummer senare har publiken ännu inte fått nog. Att Lorentz & Sakaris har tagit sig till denna nivå i deras karriär är berättigat efter en suverän platta och ständigt stabila liveframträdanden. Spelningen på Hultsfred kan beskrivas med en miljon adjektiv, men för att förstå vilken mikroeufori de sprider behöver man vara där. De är för närvarande kanske Sveriges bästa hiphopgrupp.

Foto: Alexander Tillheden