Bananpiren
Lorentz
Way Out West, 10/8 – 2017
Publicerad: 11 augusti 2017 av
Stina Vickhoff
Losos lovestory från förra albumet till det senaste har varit omvälvande att följa. Från ”när vi läser tidningen får jag välja del” till ”nästa gång får du boka ett eget tåg” – det är inte kärlekslåtar längre och det är något som skaver när Lorentz åter står på scen. Två år sedan han fyllde Linnétältet till bristningsgränsen och tre år sedan Way Out West fick ta del av ett av vår generations bästa popalbum, Kärlekslåtar, för första gången.
Det är tjockt i tältet på Bananpiren, det är sent och vi är mentalt dränerade efter Frank Oceans suveräna uppträdande. Med andra ord är det inte de bästa förutsättningarna men Lorentz publik är hängiven och den massiva kön in på området är mycket för honom. Sedan Kärlekslåtar från 2014 och vårens orimligt efterlängtade uppföljare tillika överraskningsmoment Lycka till har vi alla väntat på att få se honom stå på en scen igen. Egentligen en rätt jobbig utgångspunkt.
-
Fiona – ”baby, älskar när du sitter på mitt face” – inleder kvällen och Parham några meter längre fram i publikhavet låtsas att allt är lugna gatan när han står vid sidan av DJ-duons ena halva. Kvällen fortsätter på Lycka tills bana och förutom lite smärre problem med takten på Formula låter autotunen precis lika bra som den brukar. När Madi Banja gör entré till 120 euro vrålar publiken och när han återkommer för Be för mig blir det tydligt att senaste albumets spår gör sig om möjligt ännu bättre live än förra. Alla hoppar i frenesi från första till sista raden och det är ett genidrag att köra en mashup av Madis Du och jag i mitten. Publiken har vaknat.
Tyvärr följer inte energin med vidare in i ett av plattans starkaste spår, James Dean – har folk ens lyssnat på senaste skivan? Många verkar inte kunna ett enda ord ur låten. Men energin är återfunnen när introt till alla 90-talisters soundtrack Där dit vinden kommer drar igång, och om jag tidigare sa att publiken var igång tar jag tillbaka det. Den är igång nu. Och Lorentz behöver inte sjunga en enda rad, det gör vi för honom. Det som sedan följer är en bedrift som osar lite arrogans – att köra ett mini-medley på gamla låtar (Där dit vinden kommer, Robyn Fenty, The.OC.S01E01.Dvd-Rip) playback. Som för att få det överstökat. Men det är okej, för när introt till Schnip Schnip drar igång har vi alla glömt att vår relation med den Lorentz som skrev kärlekslåtar om att vara uppe hela natten och sen frossa i brunch är över. Han har gått vidare, men snabbare än sin publik. Ge oss lite tid att sörja.
-
