Lucern Razes skitiga ljudbilder ligger långt ifrån den polerade pop som just nu präglar mycket av svensk musik. Garageinfluerad solskenspop med DIY-estetik återfinns tyvärr inte så ofta som det borde på våra nordliga breddgrader. Tack vare Luke Reilly – Sex Beet-mannen som hoppade av mitt under pågående albuminspelning för att flytta till Stockholm – har vi nu äntligen ett namn att bidra med till den internationella garagerockscenen.
Debutalbumet Stockholm One skrevs, spelades in och mixades på endast tolv dagar. Mer tid än så behövdes inte för att fånga den lekfullt genomarbetade essensen albumet skulle ha. Redan från spår ett bjuds vi på ett hejdlöst ös som binds ihop av ett gott låtskrivarhantverk. Inledande Carana utforskar ett The Sonics-driv samtidigt som den tangerar hur Black Lips låter på sitt senaste album. Det är lekfullt, skitigt och låter väldigt mycket Kalifornien – på gott och ont. Reilly utforskar inga nya territorier på Stockholm One, det mesta känns tvärtom hela tiden väldigt bekant likt mycket annan musik som gömmer sig under det stora trädet som heter garagerock. Bra musik behöver inte vara banbrytande för att kunna stämplas som bra, en premiss som Reillys artisteri väl överensstämmer med.
Lucern Razes smutsiga solskensresa mellanlandar överraskande i Teddybears-covern Yours to Keep som gästas av Rebecka Rolfart, eller The Hanged Man som hon också kallar sig. Originalversionens slicka synthdriv har skalats bort och låten presenteras istället i sin mest primära form med tung bas, trummor som kanske borde spelats om en gång till och ett högre tempo som kännetecken. Ska man göra en cover så ska man göra låten till sin egen och det har Reilly definitivt gjort.
Albumets absolut starkaste spår kommer i och med balladen Someone Like You. Här får Reilly på allvar bevisa att han inte bara gör röjig musik utan även är en låtskrivare utav rang. Den rörande refrängen i kombination med övrig retroestetik hade lika gärna kunnat vara skriven av Foxygen på en av deras bättre dagar. Det är en imponerande temposkiftning från den fuzziga surfsingeln Stockholm Syndrome till den betydligt lugnare balladen. Lucern Raze klarar av att knyta ihop säcken.
Lucern Raze har i och med sitt debutalbum gjort en svajig hyllning till vår fagra huvudstad som både är lekfull och hållbar i längden. Trots att ett flertal tagningar inte är helt perfekta så bidrar de till en annars svåråtkomlig charm. Jag tror än dock att Reilly har betydligt mer att ge än vad han visar på Stockholm One. Ge Lucern Raze tre veckors studiotid nästa gång, så kommer Stockholm One både att tangeras och överträffas. Det är jag övertygad om.