Det som utmärker Lust for Youth allra mest är inte någonting som är grundat i deras musik eller textskrivande – det är deras konsekventa image. Efter att trion riktade in sig på 80-talets flotta lyxsyntpop med International för två år sedan har de lyckats etablera ett rykte som själlösa, nihilistiska festprissar som bara bryr sig om märkeskläder och cigg. Inte bara lyckades skivan själv måla upp det intrycket av bandet, men de har lyckats utöka imagen ända till sociala medier där de kläcker kommentarer på Twitter som lika gärna kunde varit oanvända textrader: ”Just had near death experience and all I could think was how satisfied I was if this was to be my last outfit”.
Oavsett hur ståtlig International var rent stil- och atmosfärmässigt blev den oerhört tama produktionen ett stort problem längs albumets gång. Det tropiska och stilrena låtmaterialet hade hög kvalité, men tilläts aldrig ta nog mycket plats som det egentligen förtjänade. Som att hela albumet satt och väntade på ett flyg till Goa, men som ständigt blev försenat in i all oändlighet. Under Compassion känns det som att samtliga låtar ifrån förra skivan fått ett ordentligt modelyft; som att de fått solglasögon gjorda av obsidian, hårvax från en smält Marilyn Monroe-docka på Madame Tussauds och jackor dyrare än vad Jocke Berg ens kunde drömma om. Allt detta reflekteras i skivans ljudbild och gör den lika stämningsfull som den känns välplanerad. Som att Lust for Youth äntligen har stigit på planet efter all den väntan.
Samtidigt som Compassion för med sig samma kvava djungelluft från tidigare släpp finns det nya ljudlandskap som bandet inkorporerat, däribland ett kargt, tundraliknande sound. Inte bara går det ihop lika bra med medlemmarnas kyliga personligheter som hårvax och backslick, men det låter totalt okrystat och naturligt under Stardom och Sudden Ambitions. Jämförelsemässigt skulle albumet kunna vara Nordpolens rebellerande bästa kompis, Former Ghosts hemliga förälskelse och The Tough Alliances onda tvillingbror, medan de fortfarande gör någonting säreget bort från alla dessa relationer och 80-talsinspirationer.
Efter sju år och fyra album i ryggen känns det ändå som att Lust for Youth har hittat precis rätt nisch. Även om det finns ett par utfyllnadsspår (Easy Window och In Return exempelvis) är det ändå de storslagna och potentiella klubbhitsen Better Looking Brother och Tokyo som står ut mest tillsammans med den oerhört fylliga produktionen. Det är egentligen bara en tidsfråga tills bandet blir signerade till modeagenturer och förföljda av paparazzis – som ett förverkligande av Flight of the Conchords-låten med samma tema. Även om 80-talsdrömmen om kändisskap och glamour är lite skämtsamt stereotypisk är det precis vad Lust for Youth en dag kommer att uppnå.