Live
Lykke Li
Way Out West, 11/8 – 2018
Publicerad: 12 augusti 2018 av
Freja Wehrling
På sin senaste platta har Lykke Li återskapat sig själv. De tidigare verkens melankoli finns kvar, men med en glansigare finish. När sångerskan kliver på den största scenen på Way Out West är även hon själv skimrande och scenkostymen glittrar i strålkastarljusen. Det står klart redan på en gång att en av Sveriges mest lysande stjärnor står framför oss.
Och visst börjar hon spelningen på ett storslaget sätt med No Rest For the Wicked. Klädd i livemusik blir låten än mer bombastisk än på skivan och här får den även en lätt uppgradering tillsammans med hennes nya estetik. Svenskan forsar över scenen som regnet, som ännu bara hänger i luften, och likt en ostoppbar kraft fortsätter hon med senaste albumets hard rain. Det känns nästan för bra för att vara sant när denna absoluta panghit kommer så tidigt på konserten, och om det var hennes tanke att få igång spelningen så funkar det sannerligen. Beatet är dansvänligt, sången trallvänlig och formar receptet på att få igång en Way Out West-publik.
-
Inför nästa låt frågar hon ifall vi ska trotsa regnet tillsammans och trots att det ännu inte har börjat falla, så verkar Lykke Li vilja det. Sångerskan tycks vara den enda artisten som tar emot de grå molnen med öppna armar, och den enda vars musik tycks omfamna just detta. Den melankoliska two nights fortsätter spelningen och Li uppmanar folk som har något att röka att hålla upp det i luften. Hennes ord har inte särskilt stor effekt bland regnponchosarna, men peppen smittar så småningom av sig folk och när första tonerna till Little Bit senare ekar genom luften gör det inget att regnet börjar falla för det känns som att Li personligen har beordrat det att göra så.
-
Förutom att Lykke Li tydligen är en vädergud så är hon också i fullkomlig kontroll över konserten. Little Bits akustiska inslag har försvunnit och byts ut till något som helt passar in på kvällen. Dessvärre har sångerskan inte samma kontroll över publik som över sin musik och när hon gång på gång uppmanar folk att peppa till det mer blir det uppenbart att hon inte är helt nöjd med stämningen. Dock är hon artisten som bäst representerar Way Out West-publiken som en extremt hipp introvert så kanske att hon inte kan förvänta sig så mycket av en massa som planerar sina outfits minst lika noggrant som sina alkoholinköp. Fast hennes enträgna uppmaningar funkar ändå delvis. När hon ber fansen att sjunga med i sex money feelings die kanske det inte låter särskilt mycket upp vid scenen, men nedanför den är stämningen bra. Den tunga basen har skakat bort vattendropparna från våra ponchos och alla verkar ha förlikat sig vid tanken att skorna ända kommer bli blöta förr eller senare.
I Follow Rivers är såklart en fullkomlig succé och känns som den perfekta avslutningen. Men så förutsägbar är givetvis inte Lykke Li utan efter en kort paus bakom scenen kommer hon tillbaka för en oväntad encore. Hon ursäktar sig och säger att hon inte har några fler hits, men både hon och vi vet att det inte är sant – hela hennes repertoar består ju av just sådana. Tonight blir därmed den avslutande låten och både refrängens ”Don’t you let me go tonight” och stämningen efter konserten dröjer sig kvar långt efter artisten klivit av scenen.